onsdag 25 september 2013

Polisen gör inget fel

Min tvivelaktiga bakgrund

Vi backar tiden ca 15-20 år. Jag gick i grundskola i en liten ort där alla kände alla. Jag var den som stack ut, mörkt hår, bruna ögon och så heter jag något så dumt som "Chang". Nej, jag var inte poppis. Alls.

En klasskompis farsa berättade för mig för några år sedan att redan första dagen på "lekis" (förskolan) så gick snacket bland andra ungars föräldrar. De varnade varandra för tattarungen, dvs mig. Det var alltså innan jag ens började grundskolan.

För att göra storyn ännu bättre kan jag upplysa att min mamma är född i Polen och är judinna. Det var kanske inte de bästa föräldrarna jag hade valt, speciellt inte om jag ville passa in i den här orten med ungefär 600 invånare.

Nu var förstås inte alla hemska och elaka, men tillräckligt många för att jag inte bara ska kunna vifta bort det som såkallad "mobbning" (läs misshandel, kränkningar, utfrysning osv). Vi kan ta ett exempel.

Sportlovet i femman

Det var femte klass, februari och sportlov. Kommunen hade anordnat en pingisturnering i grannbyn 7 kilometer bort som jag givetvis inte kunde motstå. Föräldrarna hade inte tid att skjutsa mig så det fick bli cykeln trots snö och halka, men skam den som ger sig.

I turneringen deltog fyra personer och jag kom trea. Som du säkert kan gissa varade inte turneringen speciellt länge innan det var dags för prisutdelning.

Första pris, applåder från byns närvarande föräldrar och en stolt unge hämtade en liten snitsig träbit med ett guldigt metallemblem på. Sedan kom andrapriset, applåder igen från föräldrarna. Sedan blev det tyst. Jag menar verkligen knäpp tyst. Tattarungen hade tagit något som han inte hade rätt till, mitt framför ögonen på de vuxna. Det var iallafall så jag uppfattade det.

Fjärdepriset var ett diplom på ett papper och när det delades ut kunde de närvarande pusta ut igen och än en gång kom applåder.

Mådde jag dåligt när jag cyklade hem igen? Inte alls, jag var överlycklig. Ni förstår, jag hade som tioåring lyckats sätta de jävlarna på plats. Aldrig någonsin hade jag förväntat mig att de skulle gilla mitt deltagande, jag var inte där för att vara omtyckt. Min bekräftelse fick jag när de blev tysta alternativt vansinniga. Då visste jag att jag hade vunnit något mycket större än ett tredjepris i en pingisturnering med fyra deltagare.

Att vara slagträ

Värst i klassen var tjejerna. De missade aldrig ett tillfälle att tala om vad som var fel med mig. Det kunde vara frisyren, skorna, kläderna men även annat som var unikt med mig, inte minst mina föräldrar. Standardrepliken var att jag skulle flytta hem till Polen igen, trots att jag aldrig bott där.


Jag var även ett bra slagträ när vi spelade brännboll. Inte fysiskt, men däremot fungerade jag ypperligt som ett verktyg för att psyka "motståndarlaget". Det fungerade nämligen som så att läraren valde ut två elever, sen fick de turas om att välja vilka de ville ha i sitt lag. Det värsta som kunde hända var att få mig i mitt lag så när jag väl stod sist var det aldrig något aktivt val från någon, utan med stora suckar från "lagkamraterna" gick jag till "mitt" lag. Då passade såklart det andra laget på att fnissa.

Det här kunde lite finurligt anpassas, hade man koll på om det fanns jämna eller ojämnt antal elever för dagen, så kunde den skarpsinte räkna ut om man skulle börja välja eller låta den andre välja först, för att på så sätt parera att jag hamnade i motståndarlaget. Detta var första, men långt ifrån sista gången som jag skulle komma att användas som slagträ mot andra i ett spel som delvis går ut på att psyka.

Det antirasistiska grupparbetet i mellanstadiet

Så kom den där dagen då läraren fick i uppgift att vi skulle ägna en eftermiddag åt ett antirasistiskt projekt. Det är möjligt att det hette något om "anti-mobbning", men ämnet var tydligt. Alla var vi lika mycket värda oavsett bakgrund. Vi skulle göra ett grupparbete där vi diskuterade ämnet och sedan redovisa framför klassen vad vi kommit fram till, typ hur man bäst motverkar mobbning.


Till en början var jag min egen grupp, men det såg antagligen lite väl illa ut i lärarens ögon varpå han beordrade att jag skulle ingå i en befintlig grupp. Eleverna fick alltså välja själva vilka de skulle jobba med.

Jag kom att lära mig en sak den här dagen. Till en början hade jag naivt förväntat mig att klasskamraterna skulle inse hur de betedde sig mot mig, med tanke på vad denna eftermiddag handlade om. De gjorde kanske vissa, jag vet inte.

De andra killarna i klassen var inte speciellt engagerade med undantag från någon, men tjejerna var inte sena med att visa hur duktiga de var. När grupparbetena redovisades talade de vitt och brett om hur stolta de var över att ingen mobbning eller rasism förekom i vår klass och de var ännu mer präktiga när de redovisade vad de skulle göra om de upptäckte att någon behandlade en annan illa.

Samma "klasskamrater" som alltså i princip dagligen talade om att de inte ville ha mig i deras klass följt av den vanliga repliken - "Ska inte du flytta hem till Polen igen?". Efter en stunds funderande kom jag till insikt om hur ögontjäneri fungerar, den där dagen i mellanstadiet.

Vänsterkillen i parallellklassen på högstadiet

Låg och mellanstadiet var på en liten skola, när det var dags för högstadiet fick vi åka buss till en större skola i kommunens centralort. Vår klass slogs ihop med elever från en annan liten by i kommunen.


Nu var det mer av regelrätta slagsmål i skolan och för första gången kände man sig inte så ensam i att vara den "lite mindre omtyckta". Men det betydde också att det fanns mer problem i och med att de fanns fler elever som mig, alltså sådana som inte borde gå i den där skolan. Vi som inte passade in.

Skolan hade ett elevråd. I elevrådet fanns en populär kille. Han var vänster och var sällan sen med att visa sina goda och fina värderingar, gärna i form av en t-shirt med ett stort rött tryck av "Che Guevara" och diverse pins på väskan. Det var en kille som alla ville vara kompis med helt enkelt.

En gång blev jag tyvärr lite till besvär för honom och det var verkligen inte min mening. Jag kanske borde ringa honom och be om ursäkt för den där händelsen. Vi börjar i skolans cafeteria där alla högstadieelever spottar snus på golv, väggar och tak samt klottrar diverse skvaller på varenda ledig yta.

Nu råkade elevrådskillen befinna sig vid cafeterian samtidigt som jag gick förbi och här uppstod en situation. Några av de där grabbarna som rutinmässigt skulle ge mig stryk gick som vanligt fram och ställde sig i en ring runt mig. Döm av min förvåning när den gode vänster- och elevrådsgrabben avbröt dem. För en kort sekund trodde jag inte mina ögon. Men ganska snabbt var ordningen återställd med följande mening: -"Ni får gå en bit bort med honom, prylar ni honom i närheten av mig måste jag ingripa...". Igenkännande blickar utdelades varpå han vände sig om och jag blev utsläpad ur cafeterian.

Tattarfamiljen i grannbyn

Det var under högstadietiden som jag först kom i kontakt med andra "tattare". Innan dess var det bara något jag blev kallad, men aldrig riktigt förstod vad det var. Av en händelse träffade jag på en familj där ungarna var i min egen ålder. De var "resandes". De var även kriminella kom jag att upptäcka ganska snabbt. I brist på vänner hände det att man umgicks en del med dom, man var trots allt accepterad och ingick i en grupp.


Aktiviteterna vi företog oss var av varierande karaktär. Som tur var brukade jag fega och vara passiv när de andra skulle stjäla en bil eller snatta i en affär. Fick visserligen pikningar för att jag inte hjälpte till, men det var sällan värre än så.

Deras farsa, en grav alkoholist som för övrigt inte hade inställt sig för ett fängelsestraff, brukade gorma åt sönerna att de måste hjälpa till med familjens bestyr. Det kunde vara att åka till någon gamling och lura denne på pengar, att göra ett inbrott någonstans där de visste att det fanns dyra prylar etc. Den ene av sönerna var mer glad i att lura folk medan den andre mer gillade fysiska aktiviteter som bryta upp dörrar, fönster och tjuvkoppla bilar.

Ganska snabbt upptäckte jag att deras familj inte var isolerad. Det fanns fler mer eller mindre likadana familjer och de reste runt till varandra mer än gärna. Det var nästan rutin att personer i släkten som var "lysta" gömde sig hos än den ena familjen och än den andra. De stannade max några dagar på ett ställe.

Sista gången jag såg den ene grabben som är jämnårig med mig, var i ett inslag av Efterlyst på TV3.

Jobbet på skrotgården

Flera år senare, när jag gick på högskola och studerade maskinteknik letade jag sommarjobb. Jag fick jobb på en skrotgård vilket jag tyckte var kul. Maskiner och metaller, helt i mitt intresse. De som drev skroten var av "tattarsläkte", men det var något som var annorlunda. Här fanns ingen farsa som bad sönerna begå brott för att få ihop pengar till sprit och jack-vegas apparater, tvärtom en familj som jobbade 12 timmar om dagen med sin skrotgård. De tjänade gott om pengar och är än idag driftiga som få. När sommaren var slut fick jag fast anställning och jag blev kvar i ca 3 år innan jag startade eget.


På skrotgården fanns ett fikarum där folk alltid satt och diskuterade var dag. Det var nästan uteslutande människor med resandebakgrund, alltså såkallade "tattare". De kom med sina lastbilar eller bil med släp, de hade med sig allt från järnskrot till synnerligen dyra metaller och legeringar. Efter invägning och diskussioner om kilopris gick man alltid till fikarummet för att ta en kaffe och prata rykten under tiden som tjejen i receptionen skrev kvitto med följesedel.

Här kom jag att lära känna mer än ett hundratal olika människor med resandebakgrund. De dagar det inte fanns så mycket att göra på skrotgården kunde vi sitta en eftermiddag i fikarummet och lyssna på än den ena och än den andra halvt ihopljugna historien. Oftast var både skattmasar, kronofogdar, poliser och andra myndigheter vitala delar av berättelserna. En högst intressant kultur med extremt roliga inslag som jag aldrig kommer glömma, men även en baksida av människor som inte på långa vägar är en del av samhället.

De som oftast kom till skroten var inga människor som jag skulle kalla "kriminella". Någon gång ibland dök det upp en individ med en meritlista som normalt återfinnes hos internerna i kumlabunkern. Men det fanns en röd tråd. Skvallret som gick handlade nästan uteslutande om vem som skulle upp i rätten och för vad. Ibland gick även skvallret om vilka som nyligen muckat. Alla kände till alla i de här släkterna kort och gott.

Begrepp jag lärde mig

Det finns mycket positiva saker att berätta om, men eftersom denna mini-roman har fokus på de mindre smickrande sidorna av den romska kulturen (svenska romer/resande ska dock betonas) kommer jag att beskriva några begrepp som är hyffsat centrala.


- Pramma -

Ordet pramma syftar på en sak man gör. I grunden handlar det om att komma överrens om att betala senare för en vara eller tjänst för att sedan såklart inte betala. Det är noga utstuderat, oftast görs det med en f-skattesedel. Att den som prammar drar på sig närmast sexsiffriga skulder bekommer denne inte, det finns inte på kartan att man ska ha ett "vanligt" jobb och tvingas betala tillbaka. Det är en livsstil helt enkelt.

- Tjora / Kli -

Dessa ord på Romani Chib betyder stjäla eller att ta något. Det finns fler ord för begreppet, lite som eskimåernas alla ord för snö. Det är sällan en berättelse vid fikabordet saknar detta begrepp.

- Dabba -

Dabba är att slå någon. Inte fullt så vanligt, men det förekommer emellanåt. Speciellt när större släktträffar ska återberättas, det brukar sluta med ambulanser och förstörd inredning i den lokal man för tillfället har valt. Personligen lärde jag mig att vara ytterst försiktig med att vara med i större sammanhang om jag inte var säker på vilka familjer som skulle dyka upp. Jag kan intyga att det inte är en skröna om att "resandes" är "snabba på kniven". Just ja, kniv heter för övrigt "tjuring" på Romani.

- Randa -

Vad jag vet ska detta ord faktiskt ha använts av journalister i betydelsen att "skriva" något, dvs man "randar" en artikel. I resandesammanhang betyder det att man skriver under ett kvitto. Det kan vara en luftfaktura eller att man säljer skrot åt någon annan då man i princip agerar målvakt. Nästan varje större familj eller släkt har någon individ som är den som "randar". Det finns förstås många som sköter sin bokföring exemplariskt, men detta begrepp är ändå tillräckligt vanligt förekommande för att jag ska ta upp det.

Nu kanske ovan begrepp får dig att tänka lite extra illa om alla resandes, varför jag vill poängtera att majoriteten av alla hundratals "horta romano" (äkta rom / resande) jag mött faktiskt lever ganska oskyldiga liv. Än fler individer har lämnat den här kulturen bakom sig och lever som vilken Svensson som helst, på både gott och ont. Dock finns det vissa familjer, eller rättare sagt släkter, som är något så kopiöst kriminella att verkligheten överträffar dikten varje dag i veckan. Året om.

Dubbelmoralen och Sverigedemokraterna

Jag minns inte exakt varför jag närmade mig SD, jag som är både jude och rom (vilken jävla mix va?), men minnesbilden säger mig att det var efter att ha läst på forumet flashback om invandringsdebatten. Alla de där beteendena jag beskådat i skolan hittade jag hos antirasisterna, vänsterpolitiker och med tiden i princip alla politiker, debattörer och tyckare.


För att summera. I Sverige plockar man poäng genom att låta som alla andra men helst mer än andra. Dyker en diskussion upp om en minoritet som farit illa börjar alla "som vill vara något" att kollektivt "skaka av upprördhet", "kräkas i munnen" och minsann tala om hur mycket de tar avstånd och fördömer. Denna mekanism är till för att markera grupptillhörighet och bevisa hur god och rätt man är.

Skulle en kändis eller politiker råka uttrycka sig olämpligt skriker man om att denne ska avgå och alla de som vill synas och klättra uppåt i samhället närmast tävlar om att hugga personen i ryggen. Ni vet, det där beteendet jag lärde mig i skolan - där jag hade huvudrollen.

Jag tror att mycket av ovanstående spelade en större roll än ideologi när jag valde att bli medlem i SD för några år sedan. I grunden är jag faktiskt mer liberal än socialkonservativ, även om jag inte har några som helst problem med socialkonservativa idéer. Jag är visserligen inte medlem längre i SD men det beror snarare på att jag är trött på politik rent allmänt, än att jag har "lämnat" partiet på grund av att jag är missnöjd. Men helt trött på politik är jag inte, jag debatterar gärna samhällsfrågor på twitter. Kan jag reta upp någon är det plus i kanten ;-) Dessutom umgås jag privat med en och annan Sverigedemokrat när lusten faller på, precis som jag umgås med kommunister, muslimer, judar och även resande.

Polisens register

Så kom den där artikeln i Dagens Nyheter som blev startskottet till att jag skriver det här inlägget. Ett register hade kommit i dagen som kartlägger romer. Jag är inte säker, men jag uppfattar att det handlar om svenska helylle resandes, eller romer om man så vill. Det var ca 4000 personer som fanns med i registret om jag inte missminner mig.


Jag blev inte förvånad. Alls. Hade jag arbetat som polis hade jag garanterat hjälpt till med kartläggningen. I mina ögon är det inte konstigare än att kartlägga människor som ingår eller har kopplingar till MC-gäng etc. Eftersom jag inte är polis kan jag inte i detalj svara på varför barn förekommer men jag har så pass bra förtroende för polisen att jag är tämligen säker på att det finns en legitim anledning. Jag kan tänka mig flera, t ex att om man letar efter en efterlyst person hos dennes släktingar (där oddsen närmast är hundraprocentiga att hitta rätt) kan det vara av stort värde att känna till var små barn kan tänkas befinna sig.

Om polisen i all hast stormar in i ett hus med småbarn blir ju rubrikerna istället att polisen är hänsynslös och inte har koll på vilka som finns var. Jag kan se flera scenarier framför mig och alla landar i att det fan inte kan vara lätt att arbeta som polis.

Twitterdiskussionen

Som på beställning börjar än den ena kändisen efter den andre att rasa i sociala medier. Nu ska det minsann diskuteras hur "utsatta" alla romer är, hur mycket man bryr sig och hur hemskt fel det är av polisen att kartlägga romer. Nu finns det förstås någonstans mellan 30 - 50 000 romer i Sverige, så om kartläggningen var grundad i etnicitet lär polisen ha gjort ett sällsynt dåligt jobb. Därför är jag också tämligen säker på att det handlar om de släkter / familjer som har kriminalitet som en livsstil.

Nåväl, godhetsapostlarna står i kö för att försvara alla romer de antagligen aldrig har träffat eller känner till. Någon enstaka med romsk bakgrund passar säkert på att poängtera sin stamtavla i jakt på ryggdunkningar och femton minuter i rampljuset.

Var fanns alla dessa goda antirasister, ja romers svurna beskyddare, under större delen av mitt bedrövliga liv? Ja, en fanns i elevrådet på högstadiet i varje fall. Några andra var tjejerna i klassen som sådär präktigt var anti-mobbning och antirasister på lärarens beställning.

Nu kanske jag är dömande, men det är i samma fack jag placerar tungviktare som Alexander Bengtsson. Han ser ut att vara allvarlig när han på twitter menar att jag är rasist eftersom jag har förståelse för polisens kartläggning. Bengtsson är en "konsekvent antirasist" som jobbar på stiftelsen Expo. Han är en av "ledarna" i att peka ut vilka som ska bära hundhuvudet för tillfället.

För Alexander Bengtsson finns det något att vinna på att vara sådär. Det är helt enkelt hans jobb att vara god och tala om vilka som ska rätta in sig i ledet. Precis på samma sätt som det fanns något att vinna för alla "antirasisterna" i skolan, det kunde vara en plats i elevrådet eller något annat eftersträvansvärt. Beteendet är från mitt perspektiv detsamma.

Twittersvansen och brännbollen

I den obligatoriska svansen hittade vi denna gången ett nytt namn, hon heter Anusche Noring och jag har ärligt talat inget aning om vem människan är, men hon fungerar bra som ett exempel på en sådan där individ som antagligen vill synas och få sin lilla stund i rampljuset som den "rätt-tyckare" hon är. Jag ser henne som en brännbollsspelare, låt mig förklara.

En tjej som heter Hanna Gadban retweetade ett twitterinlägg från mig. Jag utgår ifrån att Anusche har ett ont öga till Hanna, detta eftersom jag används som slagträ mot Hanna. Felgärningen består i att Hanna bevisligen känner mig, vilket direkt säger allt om Hanna - om man får tro Anusche och hennes tweets. 


Det är lite så twitter fungerar - som en skolgård. När diskussionerna går som varmast är det ungefär som brännbollen. Vissa är slagträn mot andra, den pestsmittade. Den rollen fick jag och jag bemästrar den fortfarande i allra högsta grad. Anusche känner sig säkert jätteduktig när hon stolt kan deklarera vilken usel människa Hanna bevisligen är, med mig som främsta vapen.


Frågan jag direkt ställer mig, om jag gick i samma klass som Anusche - hade hon också bett mig "flytta hem till Polen?". Frågar vi henne vet vi såklart vad svaret kommer bli. Dock är mitt förtroende ungefär noll för den typen av individer, så jag låter den frågan hänga kvar i huvudet. Att hon är en mobbare har jag dock redan förstått.


Och sen då?


Allt jag berättat om ovan är egentligen inget nytt. Det är såhär människor beter sig i Sverige. Det är en kultur där folk helt enkelt är livrädda för att på något sätt vara fel, utanför eller inte ingå i en gemenskap. Precis som i skolan är det viktigt att gadda ihop sig mot något för att understryka gemenskapen. Och det där "något" är inte sällan jag.


Dock, den här gången är jag inte ensam. Det finns fler lika värdelösa människor som mig. På ett politiskt plan hittar vi dem i SD. De som inte ska vara med och spela brännboll, de som inte har i klassen att göra. Och det är precis där jag vill vara.


När SD slår rekord i en opinionsmätning hämtar jag återigen mitt tredjepris i pingisturneringen. När SD dubblar sig i nästa val sitter jag än en gång på cykeln, på väg hem.


Jag vann.

62 kommentarer:

  1. Har med stort intresse läst din välskrivna och levande text. Tror även jag har typ "tattare" i en del av min släkt men är inte helt säker - det är ju sånt som inte direkt brukar dras fram i ljuset på släktträffar och dylikt.

    SvaraRadera
  2. Det gjorde du. Med den äran! Tack för en fin skildring av ett värdigt liv.

    Alexander

    SvaraRadera
  3. Väldigt välskriven text, bra inlägg.

    SvaraRadera
  4. Mycket bra, Chang!
    Vi känner inte varandra, men har träffats.
    Du kan kanske tycka att jag är en feg skåning, rädd om mitt eget skinn.
    Eller också förmår du inte se skillnad på mig och elevrådets ordförande.
    Det får jag leva med.
    Jag ser det som att jag gör vad jag kan på min kant, och du och många med dig gör vad ni kan på er. Det är inte säkert att vi har exakt samma mål, men riktningen är i varje fall densamma.

    Och med så här bra texter uträttar du storverk.
    Min blygsamma medverkan blir att hjälpa till att sprida den.

    SvaraRadera
  5. Underbart skrivet Chang, och du är en sann vän.

    SvaraRadera
  6. Fantastisk text. Sorglig och lärorik. Tack Chang!

    SvaraRadera
  7. Mycket bra skrivet och mycket engagerande! Ovanligt att kunna beskriva två sidor av samma mynt. Det brukar vara antingen eller.

    SvaraRadera
  8. Tack för välskrivet inlägg! Först vill jag beklaga det du utstod under din skoltid, men du verkar ha gått stark ur det och drogs inte ned.

    Sedan ... det där registret är ju vad alla pratar om idag och jag vill särskilt nämna ett romskt par (få vet) några villor från oss. De är så Svensson någon kan bli, men det har inte varit det lättaste för dem att gå den vägen. Mindre för dumsvenssons som såg ned på dem, det brydde de sig inte om, utan mer för att släkten inte alls gillade livsvalet. Det var precis så illa som vi utomstående så fördomsfullt tror kan försiggå inom och mellan klanerna och mot avvikare. Grannens kommentar om registren är att han tror hans släkt ingår, om nu det inte finns Malmö-romer som är mångfallt värre än hans och fruns. Med den kommentaren i bakhuvudet och med reservation för att inte någon polis haft totalt hjärnsläpp och faktiskt plockat ut just de mindre problematiska familjerna, så blir det rätt obehagligt/pinsamt/irriterande att läsa om hur politiker/journalister tävlar om att fördöma registret och be om ursäkt för dess existens. Och fya polisen.

    SvaraRadera
  9. Superbra skrivet jag ska sprida texten bland alla mina vänner. Susanna Svensson

    SvaraRadera
  10. Detta torde utan tvekan vara den bästa texten som skrivits om den uppmärksammade registreringen. Stort tack för din berättelse, Chang!

    SvaraRadera
  11. Första intrycket när jag länkades in hit var "fyfan vilket långt inlägg orkar jag verkligen läsa bloggen" Efter att ha gjort just det måste jag absolut berömma dig för du skriver riktigt bra och engagerande tror absolut du skulle kunna skriva ihop en bra bok särskilt en fiktiv biografi baserad på ditt eget liv spetsad med lite svart humor.

    Angående själva ämnet jag växte upp med en hel del zigenare varav många finska och har tyvärr aldrig träffat en finsk zigenarfamilj utan kriminella jag tror helt ärligt det skulle vara nästintill omöjligt att hitta en sådan utan en enda individ dömd för brott.

    Senare under mitt yrkesliv arbetade jag i butik och även där hade vi ett stort problem med just romer och även om det fanns andra som stal och snattade utmärkte sig romerna som mest aktiva och överrepresenterade. Det tråkigaste var att det fanns organiserade barnligor med ungar från 5-6år och uppåt som skickades in för att stjäla batterier och rakblad med väskor och avancerade tekniker som andra vuxna uppenbart hade lärt dom.

    Senare i livet var jag verksam inom kriminalvården och även där var romer löjligt överrepresenterade sett till folkmängd.

    Men jag har lärt mig ganska mycket om romer under åren och träffat en grupp som endå verkar mer medvetna om problemen det är sk svenska romer som inte själva lever speciellt strikt efter gammla regler och värderingar och själva tar avstånd ifrån många andra zigenargrupper just pga vad dom håller på med.

    Kul att att höra fler med invandrarbakrund som röstar på SD vi är fler än vad dom flesta tror och det är våran bakrund som skrämmer politisktkorrekta självutnämnda experttyckare och vänsterlirare som Alex Bengtson vi passar inte riktigt in i deras svartvita världsbild och det skrämmer dom tydligen ganska mycket ;)

    SvaraRadera
  12. Tack Chang!
    En mycket insiktsfull och lovvärd text som förhoppningsvis får de allra flesta att tänka ett steg längre. Jag vill samtidigt passa på att beklaga den mobbning som du tvingades utstå under din uppväxt och som i många fall kan sätta livslånga ärr hos den som drabbas. Stor kram!

    SvaraRadera
  13. Berörd! Du känns som en sann vän!

    SvaraRadera
  14. Intressant text, men utanförskapsparallelen du drar till SD har jag inte mycket till övers för. Jag har hela mitt liv sparkat uppåt från (relativt) utanförskap, och detta har inte medfört sympatier för SD på något sätt och vis i mitt fall.

    Därmed vill jag påstå att din slutkläm i det närmsta är ett pådragande av den klassiska Offerkoftan™ jag ofta märker att folk gillar.

    Du hade klarat dig bättre utan den, Chang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men sluta grina själv, vill du ha en bulle och ett glas mjölk att trösta dig med?

      Radera
    2. Det var snällt att bjuda på fika :-)

      Radera
  15. Så här kunde man få skriva när jag var ung.
    Utan stereotyper.
    Du skriver med ett lågmâlt fint språk och underfundig humor utan bitterhet.
    Skarpsint och på kornet!
    Stort tack,

    SvaraRadera
  16. Tillägg till min kommentar ovan: "Det blir så när det är vänsterdominerat. Känslor är viktigare än relevans." säger du i går (https://twitter.com/ChangFrick/statuses/382841345691230208), i dag skriver du snyftinlägg på din egen blogg. Glashus tål inte riktigt sten va?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är orelevant i inlägget menar du? Kopplingen mellan Changs upplevelser under uppväxten och hur SD behandlas i vår s.k. demokrati är uppenbar. Du läste nog med fel hjärnhalva aktiverad...

      Radera
  17. Tack för ett väldigt fint inlägg. Det berörde mig djupt. Jag känner igen det du skriver om mellanstadie-tjejerna. Kokettera med något men samtidigt göra precis tvärtom. Många av dessa personer inser inte heller sitt eget hyckleri utan lever i en bubbla av "godhet".
    /Per-Arne

    SvaraRadera
  18. HHej Chang!
    Vi har träffats många gånger både på SD-demonstrationer, SD-möten och på nätet.
    Dock är jag inte lika flitig som du på sociala medier som Twitter och Facebook.
    Det var förresten jag som tipsade om den UPS till routern som ni ev. skulle skaffa för websändningarna.
    Jag får väl beklaga att du numera inte är aktiv medlem i SD. Du har gjort stor nytta och visat framfötterna och initiativförmåga på ett beundransvärt sätt. Men så klart respekterar jag dina prioriteringar

    Din text är lite i längsta laget men det spelar mindre roll i sammanhanget.

    Jag läste den med enorm känsla av befrielse. Äntligen har det "antirasistiska" klätts av och befunnits vara simpla mobbare, hycklare och dumdryga debattörer som anklagar dig för att vara "rasist" Jag har nog aldrig träffat en mindre rasistisk person än dig!

    Som sagt: Detta är något av det bästa du gjort, Chang!

    SvaraRadera
  19. Ett sanningens ord som är smärtsamt för många. Jag instämmer med Stefan Månsson i sista stycket: "Äntligen har det "antirasistiska" klätts av och befunnits vara simpla mobbare, hycklare och dumdryga debattörer som anklagar dig för att vara "rasist".
    Chang, du skriver "I Sverige plockar man poäng genom att låta som alla andra men helst mer än andra." Ja det är feghetens och hyckleriets ansikte. Dessvärre förekommer trakasserier och elakhet i alla samhällen bland alla folk. I vissa samhällen mer än andra. Dessbättre finns det människor som inte är lika fega utan visar civilkurage. De människorna är värda sin vikt i guld. Civilisationen vilar tungt på deras axlar. Vi skall vara mycket rädda om dem och stötta dem i deras ord vilket jag gör nu. Du är en av de människorna, Chang, som vågar ta ordet offentligt och kritisera hycklare och översittare. Du är en modig och hedervärd människa och värd all respekt!
    Med vänlig hälsning Angela

    SvaraRadera
  20. Hej Chang!

    Läste ditt bloginlägg med stort intresse. Vill gärna komma i kontakt med dig. Kan du maila mig på conrad@swedenmail.com?

    Hörs!

    SvaraRadera
  21. Intressanta historier från ditt liv Chang. Har också erfarenhet av att vara utanför under skoltiden. Det är kanske därför även jag drogs till outsiderpartiet nummer ett en gång i tiden, omedvetet. Eftersom jag heller aldrig varit en del av det konformistiska åsiktsbeteendet som svensken i gemen lider av - det har helt enkelt inte funnits någon anledning för mig att passa in eftersom jag heller aldrig var accepterad i vilket fall.

    Och du om någon förstår varför polisen måste registrera romer - du har själv sett hur det ser ut inifrån dessa asociala samhällsgrupper.

    SvaraRadera
  22. Mycket intressant och rörande läsning. Önskar dig allt gott!

    SvaraRadera
  23. Mycket bra skrivet!

    mvh
    Ceasar

    SvaraRadera
  24. Hej Chang.

    Som en del av twittersvansen och möjligen en av godhetsivrarna på vänsterkanten - åtminstone är jag det i mångas ögon, och tänker inte slösa tid på att nyansera bilden - tyckte jag ditt inlägg var tänkvärt. Starkt. Jag känner igen mycket.

    Så tack för det. Jag hatar det du fick stå ut med, hett och uppriktigt.

    Här någonstans skulle jag kunna trycka in ett 'men', och börja peta upp punkterna där vi är oense om saker. Jag tror jag skiter i det. Vi kan den dansen lite för bra redan. Jag har gjort den i ett par år vid det här laget, och det leder ingenstans. Jag tror du kan gissa hyfsat var jag står åsiktsmässigt, och kan du inte det, är jag lätt att hitta via mitt nick. Bara att fråga.

    Det finns gott om skithögar bland 'de goda'. Jag har träffat ett gäng av den där elevrådsordföranden du beskriver. Jag tror de levereras i sexpack. Jag avskyr dem, oavsett påstådd politisk färg. Den där politiska färgen är nämligen bara bullshit om man inte lever som man lär, och de kan aldrig representera mig.

    Skithögar som ser sig själva som den goda sidan, och därför har rätt att trampa på De Andra, hittar man i alla läger. Skithögens främsta förmåga brukar vara att anpassa sig in i en grupp där hen kan leva ut sitt behov av att trycka ned andra, och samtidigt hävda att det är för den goda saken.

    "Det lönar sig alltid att vara ögontjänare", var det någon i ditt förra parti som sa, tror jag, en natt i Stockholm. Jag påminner inte om det för att kasta skit på SD - i mitt tycke behöver jag inte det, eftersom tillräckligt många partiföreträdare gör det jobbet alldeles utmärkt på egen hand. Däremot illustrerar det citatet rätt bra hur det känns varje gång jag träffar den där elevrådskillen i mina egna led... För jag tror att varje frisk människa blir rasande när de ser företrädare de litat på bete sig på det sättet. De där tre var när dig, föreställer jag mig. Företrädare i en rörelse som skulle leverera ditt pingispris. Jag tänker mig att du lär ha reagerat när du fick reda på det.

    Blev du arg och besviken på Erik, Kent och vad han nu heter som mest "Hö Hö"-ade i bakgrunden? Westling, right?

    I så fall förstår vi varandra, åtminstone i någon mån. Tycker du det är en förmildrande omständighet att vänsterfolket/sossemedia/[insert valfri De Andra] är dumma har vi däremot nog inte så mycket gemensamt.

    Jag tror du kommer att få ditt pingispris 2014. Åtminstone att SD kommer att öka. Jag kan inte hindra det, och det är inte ett fokus jag har, heller. SD har mycket mer att klara av än det här genrepet i riksdagen innan de blir något verkligt hot i min värld. Jag får däremot mitt pingispris ett par gånger om när alliansen kapsejsar, som till skillnad från SD faktiskt haft reell makt och därmed är ansvariga för politiken som förts de senaste åren. Sedan börjar jobbet med att hålla ögonen på nästa regering, som kommer att bestå av till stor del lika goda kålsupare.

    Lite tankar från en som gärna hade växlat ett par ord med din elevrådsordförande.

    Må gott, Chang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja de tre musketörerna gjorde en bedrövlig insats den morgonen, det står nog helt klart. men man skall komma ihåg att de var oerhört provocerade av allt tjafsande. Jag kan tänka mig att även du har en gräns där du lackar ur. Trots det verkar du vara en reko kille och jag känner de tre tillräckligt väl för att säga att de är reko. Alla kan tappa humöret av konstanta lögner...
      Konstigt att det inte får samma följder om någon från Sossarna eller Moderaterna trampat fel. Då är det "tyst i klassen" från den regimtrogna pressen. Alla kan göra misstag...
      Det är mänskligt och de tre musketörerna är bara människor.
      Däremot är David Baas på Expressen en ful fan. Han ljuger för sitt uppehälle. Det ingår i hans jobb...
      http://youtu.be/0SNdfVyhHW8

      Radera
  25. Jäkligt bra skrivet och tänkt! Jodå, även jag har haft rollen av brännbollsträ. Gick ju i skolan i "fel" kommun, farsan är en oäkting(ryktet säger zigensk far) med far han känner till men inte växt upp med. Så med den logiken måste ju även vi ungar vara suspekta.

    SvaraRadera
  26. Chang Frick. Du tillför debatten något viktigt. Du sätter ord på hyckleriet kring de goda och att det bara handlar om ren och skär Fernissa. En människas godhet sitter i hur henne bemöter andra, inte i rätt position, tjusiga ideal, vänsterpolitik etc etc. Jag har alltid gillat dig och nu förstår jag varför. Dina tankar om godhet resp. ondska är ju också mina! Och mångas, tycks det mig. Sen är du också väldigt charmig. Tack för att du skrev detta. /En tjej på vänsterkanten

    SvaraRadera
  27. Hen skulle det vara. Inte "henne".

    SvaraRadera
    Svar
    1. T9 är inte tillräckligt PK - ännu. :)

      Radera
  28. Att det finns hycklande anti-rasister får samtidigt inte bli en ursäkt för att själv vara rasist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag antar att du syftar på Chang? I så fall, vad har han gjort som är rasistiskt? Varit medlem i SD?

      Radera
  29. Enormt välskrivet med mycket intressant intressant information.
    Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev ett "intressant" för mycket, men det var kanske för det var så "intressant" ;-)

      Radera
  30. Väldigt intressant och viktigt perspektiv att få ta del av. Jag är också i första hand liberal (klassisk), men har på senare tid, ungefär sedan SD kom in i riksdagen fått mycket större förståelse för nationalistiska och socialkonservativa värderingar och kommer troligen rösta SD i nästa val.

    Jag är glad att jag mognat i min politiska hållning, men jag vet inte om det hade skett om jag inte hade *drivits* i den riktningen pga äckel över all mobbning och osakliga bemötande av SD och invandringskritiska i "godhetens" namn. För liksom du påminns jag om skenheliga, hycklande skolmobbare av denna flockmentalitet, åsiktsintolerans och mobbingmetoder.

    Men jag skulle vilja gå ett steg längre, min uppfattning är dagens intoleranta och repressiva PK-atmosfär inte bara delar gruppsykologiska drag med skolmobbning, utan även med stöveltrampet i Europa på 30- och 40-talet.

    SvaraRadera
  31. Wow. Otroligt bra inlägg.

    SvaraRadera
  32. Intressant att läsa dina många rader. Jag har levt ett långt med både rött och blått styre i Sverige, men nästa gång blir det SD!!

    SvaraRadera
  33. Långt liv skulle det naturligtvis vara.

    SvaraRadera
  34. Om jag förstår dig rätt har du alltså valt SD eftersom att de antirasistiska debattörerna, tyckarna och politikerna har en dubbelmoral som du inte kan acceptera? Du är ju uppenbarligen begåvad, skriver oerhört bra men jag kan inte förstå tankevurpan. Bara för att etablissemanget inte lever upp till din idealbild så kan ju inte du försvara att du väljer ett uppenbarligen rasistiskt parti på grund av detta. Hur vore det om du istället använde ditt intellekt till att förändra det du pratar om? För du kan väl knappast tro att SD är lösningen på den strukturella rasismen som genomsyrar samhället?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tankevurpan finns nog hos dig är jag rädd.
      Eftersom Chang ALDRIG har träffat någon på "vänsterkanten" som accepterar honom och lever som de lär, så kallas detta erfarenhet.

      Å göra som du säger : " Hur vore det om du istället använde ditt intellekt till att förändra det du pratar om?", det är som om man går in till en tigerfamilj och säger till dem:
      -Sluta äta människor och djur, ät växter i stället.......

      För dubbelmoralen är själva ideologin i vänsterflummet, då de hela tiden säger: "Du vet inte ditt eget bästa, det vet vi"

      Det är därför de hatar kyrkan och tro på kärnfamiljen, och vill ha positiv särbehandling av kvinnor, mörkhyade och andra grupper.
      Men samtidigt hyllar de kvinnoförtryck och kårnfamiljer hos muhammedaner........

      SD är inte rasistiskt, vänsterflummare är rasistiska när de tror att invandrare inte klarar sig utan extra hjälp i allt möjligt, de behandlar vuxna invandrare som barn, det är rasistiskt.

      Radera
    2. "..uppenbart rasistiskt parti". Vad har du för belägg för det? Ge något exempel... Du stämmer enbart in i talkörerna. Minskad invandring till en hanterbar nivå är inte rasism, utan ansvarsfullt för landet. Det kommer bli uppenbart även för godhetsapostlar en dag då det tyvärr är för sent... Redan nu är det kris i många kommuner, men det är väl rasistiskt att lyfta fram detta i debatten. Blunda, put:a och kör, det är rådande koncept.

      Radera
  35. Anonym ovan som tycks tvärsäker i vad man inte ska rösta på och vad som är rasism: du speglar precis de hycklande som Chang beskriver. Inse att inte alla ser Sd som du och att det kan verka vara ett alternativ. Inte för att man inte tänker rätt eller är dum, utan resultatet av moget övervägande. Rrasism finns överallt. Såväl hos de goda som de öppet rasistiska.

    SvaraRadera
  36. Chang, du skriver fantastiskt och din text gör mig tårögd!

    Jag känner så väl igen mig i utanförskapet du beskriver även om jag, som nyinflyttad till en högstadieklass där jag inte alls passade in, kanske hade en litet lättare resa än du. Jag spelade inte pingis men hade lätt för mig i skolan. Eftersom ingen ville umgås med mig på fritiden hade jag dessutom gott om tid att plugga och jag blev därför snabbt en av de bästa i min nya klass. Detta bidrog förstås inte till min popularitet men ju mer jag blev retad och mobbad desto hårdare jobbade jag och desto bättre gick det. Att dra ned på ambitionerna för att därigenom kanske passa in var aldrig något alternativ eftersom jag insåg från början att det skulle vara lönlöst. Mitt sätt att ge igen för alla slag och tillmälen blev istället att kämpa ännu hårdare och lyckas ännu bättre i skolan. Varje skrivning som återlämnades på lektionstid i klassen blev en seger för mig. T o m de sällsynta fall när jag inte var den som lyckats bäst på en skrivning blev en seger då mina övermän undantagslöst jublade eftersom de "slagit" mig. De verkade inte fatta att de därigenom gjorde mig till referens, den vars resultat man skulle överträffa.

    Jag vann också.

    Förutom goda betyg så fick jag med mig samma erfarenheter som du från skolåren; att de flesta människor är fega och hycklande ögontjänare som följer med strömmen och inte vågar tänka själva, och att det för många är viktigare hur man framstår än hur man är. Det är nu länge sedan jag var rädd för sådana människor, numera känner jag bara förakt för dem.

    SvaraRadera
  37. Hej och tack för ett mkt bra och välskrivet inlägg. Kände väl igen "dem" från min egen uppväxt som invandrad finne. Skrattar gott när du klär av dem, hycklarna.

    SvaraRadera
  38. Tack för din berättelse, tack även till "Beelzebjörn" för kommentar. Jag blev glad över era ord, för är det något Sverige behöver idag är det brobyggare. Någon som
    ser det goda i andra och det det dåliga i sig själv och inte är rädd att för att uttrycka
    det nyanserat. Det finns hopp !

    SvaraRadera
  39. Mästerligt skrivet. Borde publiceras och få (minst) lika mycket uppmärksamhet som Jonas Hassen Khemiris öppna brev till Beatrice Ask.

    Tack för ditt inlägg, mycket sansat och välskrivet. Skicka det som en debattartikel till de större tidningarna och SVT. Så mycket skit som de publicerar så kanske det finns någon någonstans som får lite dåligt samvete över att refusera ytterligare en bra text från ett oönskat perspektiv.

    SvaraRadera
  40. Fantastiskt bra skrivet, både i innehåll och rent stilistiskt.

    Har i princip samma erfarenhet av PK-mobben och håller med en av kommentarerna att det är dessa människor som skulle marscherat tillsammans med SA när det begav sig. Rationellt och kritiskt tänkande människor kommer alltid att vara hatade av den stora massan.

    Jag brukar likna Sverige vid de forna öststaterna. Skillnaden är att dessa länder gjort upp med sitt förflutna vilket Sverige inte gjort.

    Blev både ledsen och glad av att läsa din text. Ledsen då jag haft ungefär samma erfarenheter av de "goda" människorna och glad för att se att du vänt det till något konstruktivt.

    Själv stod jag inte ut med den svenska självgodheten och självdestruktiviteten och har flyttat till ett mer rationellt tänkande land. Här äger jag mig själv, finns inte till för att tjäna staten eller "högre" syften och blir inte slagen i huvudet med pamfletter av de "goda" människorna. Känns nästan lite konstigt att inte behöva huka mig längre.

    SvaraRadera
  41. Tack Chang för en mycket tänkvärd bloggpost.

    Problemet som jag ser det med SD och "rasismen" är inte så mycket att SD är rasister, utan att deras förslag till förändringar är helt åt skogen kontraproduktiva.

    Har ex. sett en rasist som bedyrat hur svenskarna är en av de högsta IQ-tänkarna, och att teknologiska framsteg helt beror på vilken ras man tillhör. Utöver att detta såklart är rent nonsens (intelligens kommer från individen, inte huruvida man är "blatte" eller inte) så invaliderar det argumentet sig självt.

    Samtliga källor som hänvisades till sa nämligen att medans arierna är smarta, så är kineserna ÄNNU smartare. Det betyder således att Sverige för att kunna mäta sig med konkurrensen från andra länder måste massimportera en massa kineser, allt enligt rasistens logik. Landet med flest kineser vinner!

    ...

    Vem som helst kan se att det argumentet inte håller.

    Jag håller inte med om SDs politik (och ja jag har läst partiprogrammet). Däremot håller jag med om att integrationspolitiken idag ÄR ett problem, och att dagens "sjuklöver" är väldigt dåliga på att diskutera integrationspolitiken...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, asiater har det högsta uppmätta medel-IQ:t. Det stämmer. Men högt IQ betyder ju inte alltid att man gör smarta saker eller inser komplexa fakta. Som att kommunism och mångkultur aldrig har fungerat utan motsättningar med mänskliga rättigheter och demokrati någon gång i historien. Dagens kvarvarande kommunistländer har bland de mest homogena befolkningarna och låter på sin höjd andra folk komma dit och gästarbeta. Så vänsterpartister lever tydligen i någon vision om att Sverige ska bli det första landet någonsin att lyckas med det omöjliga...

      Radera
    2. Så då håller du med mig i följande påstående?

      "Att ha ett mångkulturellt samhälle gynnar både samhället som sådant och individerna som bor i det. Tack vare en dialog och olika perspektiv kan man gemensamt hitta en väg som de allra flesta är nöjda med."

      Radera
    3. Ett mångkulturellt samhälle är inte bara saliggörande. Det borde varje sunt tänkande människa kunna se. Det du uttrycker är snarare en vision. Det är inte fel att ha visioner, men om dessa skarvar allt för mycket mot verkligheten så blir det just bara visioner och inte praktisk politik.
      Det handlar om att kunna se de utmaningar som finns med mångkulturen, vad som de facto fungerar och inte fungerar, för att visionen ska kunna realiseras.

      Radera
  42. Chang!
    Hoppas att du har tålamod att läsa min kommentar också. Det var min vän som tipsade om din blogg. Intressant, tänkte jag.
    Det var mycket läsvärt.

    Jag kommer från en polsk otroligt homogen halvstor stad och där växte jag upp. Inte en enda invandrare under mina tolv års skolgång. Där kunde inte heller den romska befolkningen inte gå i skolan. Så det här "problemet" skippade vi.
    Det fanns inga fåniga diskussioner om integrationspolitik, inte ett enda barn som behövde andraspråksundervisning, inte en enda bidragstagare från utlandet.
    TROR DU ATT VI HAR HAFT DET SÅ MYCKET BÄTTRE BARA PÅ GRUND AV DETTA????
    Att ingen blev mobbad och trakasserat ?? Att det inte förekom sådana paradox du beskriver????
    Min uppväxt var ett helvete och min skolgång var en enda mardröm. Jag blev kallad för allt möjligt, för att jag kom från en annan samhällsklass, för att jag var en plugghäst, för att inte tala om de andra som avvek på något sätt.
    Och sedan flyttade en enda svart kille till mitt höghus in i den polska invandrarlösa hemstaden. Du kan inte ana hur trakasserad han blev, hur hatad och allt möjligt. Tills han flyttade. Men han var lika trakasserad som min polska arbetande granne med högre utbildning som råkade ha svart hår och krokig näsa.
    Tror du och alla som läser din artikel att det är fel på integrationspolitiken?
    Hur skulle du förklara det att jag föredrar att leva i det heterogena Sverige som har misslyckat med invandring än att återvända till det homogena Polen där alla är likadana, likadant bittra och ännu mer petiga när det gäller vem du ska vara och hur du ska bete dig?
    Jag vet inte varför jag skriver det här inlägget.
    De flesta som kommenterar vet redan allt, har sett allt och tror på sd-frälsning.
    En mer rationell invandrarpolitik skyddar inte från en sådan uppväxt du har haft, Chang.
    Tyvärr.

    SvaraRadera
  43. Dessutom, det med polisen..
    När REVA-projektet sattes igång var det största argumentet för det att de som uppehåller sig i Sverige utan tillstånd bryter mot lagen.

    Men uppenbarligen är den här lagen som förbjuder att skapa liknande register, baserade på etnicitet, en mycket mindre viktig lag.

    Vad är det jag inte förstår i ert resonemang? När får man bryta mot lag och när får man inte bryta mot lag?
    Jag skulle verkligen vilja få ett konstruktivt svar utan personliga angrepp.

    SvaraRadera
  44. Otroligt bra skrivet! Du borde skriva en självbibliografi. Jag vill läsa mer om dig, din uppväxt och hur du har blivit den du är i dag.

    SvaraRadera
  45. Mycket bra skrivet!

    SvaraRadera
  46. Du är grym Chang och du kommer att segra!

    SvaraRadera
  47. Grym är va du är Chang! :D

    SvaraRadera

MediaCreeper