lördag 29 januari 2011

Italiens kulturarv

Hej igen kära blogg.

Det är med bestörtning jag följer rapporteringen om det allt mer undermåliga underhållet av Pompejis ruiner i Italien. Tyvärr satsar Italien likt flera andra europeiska länder allt mindre pengar på kultur då andra utgiftsområden tendererar att bli allt för krävande. Kultur får helt enkelt stryka på foten när inte pengar räcker till.

Förståelsen för sådant som hör till kulturarv måste öka. När något försvinner kommer det tyvärr aldrig igen, därför är det av yttersta vikt att bevara det som faktiskt finns kvarlämnat för eftervärlden. Lika mycket som jag är beredd att skrika mig hes över bevarandet av det svenska kulturarvet, precis lika viktigt är det att Italien med dess medborgare lägger resurser på att bevara det kulturarv som finns inom deras nation. Vad är mångfald om inte varje nations unika historia?

Vi kommer alltid att lära av det som varit, precis som framtida generationer kommer lära av det vi idag kallar samtid. Vi finns alla i ett sammanhang, ett historiskt sammanhang och det måste vi bevara. Detta bör gälla alla länder i världen!

Därför hoppas jag innerligt att Italien omprioriterar något så att inte fler ruiner riskerar att rasa i Pompeji, eller att något annat av stort kulturellt värde försvinner. Jag tycker det är deras egen skyldighet, varken mer eller mindre.

Jag funderar seriöst på att göra något aktivt i den här frågan, för det är precis lika viktigt att andra länder värnar sitt kulturarv som det är för Sverige att värna sitt eget. Förhoppningsvis kan vi driva en politik där vi kan vara föredömen även för andra länder genom att stärka vårt kulturella arv i Sverige. Där mina vänner, där hittar vi riktig mångfald där varje folk och nation har sin egen historia att berätta - allt sammanvävt med vartannat genom historiens gång.

Man kan kalla det summan av mänsklighetens gärningar, och resan är långt ifrån slut. Det kommer framtida generationer få vittna om!

torsdag 20 januari 2011

Porr & Matkultur

Hallå där!

Jag noterar att det råder febril debatt om porr där TV4 står i centrum. Anledningen är att TV4 ingår i samma gäng tv-kanaler som Canal+, en kanal som visar porr efter spöktimmens inbrott. Feministerna i ena ringhörnan vill i vanlig ordning förbjuda porr, såvida det inte är feministisk porr...

Eftersom jag är kulturpolitisk talesman i SDU och frågor rörande pornografi är en känslig fråga ur flera aspekter, så betonar jag att följande åsikter är helt mina egna och behöver inte nödvändigtvis reflektera den hållning som råder inom Sverigedemokratisk Ungdom.

Jag vill kalla mig både liberal och konservativ. Liberal i den meningen att var och en bör någonstans själv kunna avgöra om man vill konsumera porr eller inte. Faktum är att det finns olika former av porr och ska jag vara lite cynisk så finns det tydligen porr för alla smaker, likt exemplet ovan.

Samtidigt är jag emot en sexualisering av det offentliga rummet, exempelvis Pride-festivalen. Jag tycker att sexualitet är en privatsak och ska så förbli.

Men ska porr få lov att finnas i samhället? Jag tycker faktiskt det, ingen tvingar någon att titta på de kanaler som visar porr och det är helt tillåtet för vem som helst att bojkotta de kanalerna om man så önskar. Låt marknadskrafterna avgöra säger jag!

Samtidigt tror jag att någon form av kvalitetsmärkning av porr kan vara värt att fundera på. En seriös kvalitetsmärkning som garanterar konsumenten att den porr man konsumerar är producerad på ett sjysst vis och som bygger på ömsesidig frivillighet av de medverkande.

Sverige är internationellt känt för en mycket liberal syn på sexualitet, något som jag menar i grunden är bra. Vi kan prata om det, skojja om det och i allmänhet ha en ganska avslappnad attityd gentemot människans kanske starkaste drivkraft. Och det behöver inte nödvändigtvis krocka med en konservativ syn på samhället heller.

Mitt sunda förnuft säger mig att porr bör hanteras som alkohol, det är en vuxengrej som inte hör hemma i det offentliga rummet. Men vad folk väljer att göra privat är en helt annan femma, det är upp till var och en helt enkelt. Likaså anser jag att det bör stå varje TV-kanal fritt att välja om man vill inkludera porr i sitt utbud eller inte, precis som det bör stå varje TV-tittare fritt att välja om man vill konsumera porr eller inte.

Nog om det för stunden. En annan sak jag funderat på är matkultur och kommunen jag bor i har profilen "Spirit of Food". Jag har varit inne på det innan när jag och min polare i Kommunistiska Partiet spånade kring en matblogg. Tyvärr har vi fortfarande inte fått till en isterbandsafton, men korvgrytan som jag rapporterade om i tidigare inlägg innehöll bland annat isterband, så jag har absolut inte glömt bort denna småländska delikatess!

Tillbaka till "Spirit of Food". Mat och matkultur är faktiskt mer inne än någonsin. Vem har inte sett Gordon Ramsays program? Idag noterade jag även att ett nytt program är igång med samma upplägg som "Idol", fast deltagarna tävlar i att laga mat. Jag har några konkreta idéer vad gäller Kristianstad kommun, men jag har även lite funderingar kring att kanske lyfta matkultur även inom vår numera rikskända kulturförening. Ska nog diskutera igenom detta med de andra i SDU och se vad de tycker. Hur som helst, personligen föredrar jag hellre sjyssta lökar i köket än på något dåligt regisserat avsnitt som visas på TV efter att småttingarna somnat.

söndag 9 januari 2011

Idag har jag lagat mat

Hej kära blogg!

Jag har lagat korv stroganoff med ris idag, dock funderar jag på att testa lite läckra 70-tals recept som står att finna på bloggen den bruna maten. Varför inte testa på "skinkägg i gelé", "kaffefläsk" eller varför inte fresta med en skål rykande het "röda soppan"? Dock äter jag inte ensam, utan får ta hänsyn till en annan person i hushållet varför det helt enkelt fick bli korv stroganoff istället.

Maten var visserligen till belåtenhet, men en hätsk diskussion om jämställdhet och genusfrågor gav lite väl mycket krydda till den annars så angenäma upplevelsen. Mitt sällskap i hushållet valde att krydda maten med lite svartpeppar samtidigt som vår konversation kryddades med svartsjuka, som en reaktion på att jag tycker Tanja Bergkvist vore en magnifik dröm att få dejta. Hon är minst lika het som min chiligryta!

Vad gäller genus och Tanja, så dagdrömde jag innan om hur jag ska förklara att jag är smygkär i en nästan 10 år äldre tjej. Undrar om argumentet "åldern är bara en siffra" funkar på en fil. dr i matematik? Vi har iallafall en sak gemensamt, vi spelar bägge trumpet, synnerligen i en kontext av kön och genus.

Tillbaka till verkligheten. Jag har utmanat Gustav Fridolin på debatt den 15:e Januari i Kristianstad och jag måste snarast bestämma mig om vilka ämnen jag ska utmana honom i. Jag har hela tiden tänkt ta miljöfrågor och kärnkraft, men jag börjar bli allt mer sugen på att dryfta genuspedagogik med Gustav istället. Ni som kommenterar, kan inte ni komma med förslag på vilka politiska områden jag bör duellera med Gustav om? Genus, jämställdhet, kultur och mångkultur är sådana områden som jag känner vore spännande att skrika sig hes över. Kan det månne intressera nordostskåningarna?

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, fundera på samtida liberala tankegods som florerar i den politiska etern samt försjunka mig i väl valda citat ur "Liftarens guide till galaxen"!
MediaCreeper