Trams och åter trams.
Våra kära allianspartier, modiga som de är, vågade ens inte föra samtal med oss efter det stod klart att vi ökat från tre till nio mandat. Istället känner man sig nödgade att samarbeta med Miljöpartiet + Åhuspartiet. Ingen enkel skuta att styra för kommunstyrelsens ordförande Bengt Gustavsson.
Tydligen har mupparna i miljöpartiet känt sig tvungna att spänna musklerna lite gentemot sina nyfunna allianskollegor, och har drivit igenom ett lika muppigt förslag om att inrätta någon sorts tidsbegränsad kommitté om 24 månader, för att som det heter - "komma tillrätta med utanförskap". Detta arbete hade mycket väl kunnat inrymmas i nämnden för Arbete och Välfärd (fd socialnämnden).
Men nej då, mupparna måste givetvis klödda till det å ha sig. Frågan verkar vara synnerligen viktig, inte på grund av utanförskap i sig kanske, utan snarare på att valresultatet inte föll alla i smaken. Kan det månne bero på att ett visst parti tredubblade sig i valet kanske?
Nåja, jag är högst tveksam till om detta kommer lösa några problem med utanförskap. Jag hoppas bara det inte kostar skattebetalarna i Kristianstad allt för stora summor när vi skapar "hittepå" nämnder och kommittéer med anledning av att 12,25% av Kristianstadsborna råkade ha "fel åsikter" på valdagen.
Bra dock att vi samlar både buss och tågförbindelser under ett och samma tak - ett riktigt resecentrum, det behövs!
tisdag 14 december 2010
söndag 12 december 2010
Å där kom den ja...
Då har Sverige berikats med sin första självmordsbombare. Nyheten toppar alla dags- och kvällstidningar, bloggen politiskt inkorrekt slår nya besöksrekord, alla möjliga och omöjliga "experter" uttalar sig och ojjar sig.
Största bekymret för delar av "etablissemanget" tycks inte vara risken för dödsoffer i julhandeln. Nej, man ser ett mycket större hot. Händelsen kan ge SD större stöd i opinionen, något som enligt vissa människor är fan så mycket värre. Jag menar, folk dör i trafiken varje jul - vad gör det om några dör på grund av självmordsbombare?
Jag ska sluta vara ironisk. Jag tror det är tillfälle att fundera på den där debattartikeln i Aftonbladet där man uttryckte att Islam är det största hotet mot Sverige. Västvärlden till och med.
Men vad är faran med Islam? Är alla muslimer potentiella terrorister? Såklart inte, de flesta är inte så hemska alls faktiskt, jag känner flera av dem. För att förstå faran med Islam vill jag rekommendera människor att sätta sig in i hur det var i Sverige för en sisådär 500 år sedan. Då halshögg vi häxor och eldade upp dem på bål, på högst godtyckliga grunder.
Vilka ideér och tankar drev oss i Sverige att de facto ha ihjäl människor som inte utgjorde något hot? Den som gått ut grundskolan känner säkert till att det var kyrkan och kristendomen som låg bakom. Sen hände något som vi i dagligt tal kallar "upplysningen". Vi förminskade kyrkans makt i samhället, kyrkan var inte längre staten utan vi gled mer och mer över till ett folkstyre. I dagligt tal kallat demokrati. Vi blev något mer moderna i vårt tankesätt.
Åter till självmordsbombaren. För att försöka få någon som helst förståelse kring hur en människa är i stånd att inte bara döda andra oskyldiga människor, utan även ha ihjäl sig själv på kuppen, så får vi ha ett perspektiv likt det vi hade i Sverige för 500 år sedan.
Islam har aldrig genomgått någon upplysning. I grunden finns mycket starka "skydd" inom Islam mot just idéer och tankar som hör 2000-talet till. Jag vet inte om det är en omöjlighet att reformera Islam, jag vet bara att vi i lilla Sverige inte kan göra någonting för att påverka denna ideologi.
Återigen, detta betyder såklart inte att varje muslim är en potentiell självmordsbombare. De flesta har faktiskt vett nog att avstå bombbälte runt magen vilket jag tror de flesta förstår. När jag talar om att Islam är det största hotet mot västvärlden så pekar jag på just det faktum att upplysningens idéer saknas helt och hållet inom Islam. Hela religionen / ideologin lever kvar någonstans på 600 talet.
Hur löser vi detta då? Tyvärr tror jag vi kommer få se fler sådana här händelser. Och jag säger tyvärr. Förr eller senare kommer människor faktiskt dö, inte av jultrafiken utan av självmordsbombare. I Sverige. Tyvärr är jag även rädd för att media och "etablissemang" inte kommer våga fördjupa sig i problematiken i rädsla för att det kan underblåsa "främlingsfientliga" krafter. Tja, bollen är redan i rullning och det rejält.
Jag tror många vill förminska händelsen i Stockholm på grund av att "det gynnar SD". Själv är jag lite orolig att detta kommer öka polariseringen mellan muslimer och övriga människor i samhället. Det kommer i sin tur skapa fler potentiella självmordsbombare. Tyvärr.
Vi ska kritisera islamism, alla gånger. Men det är minst lika viktigt att låta upplysningens idéer få lov att slo rot inom den islamiska världen. Om det är möjligt eller ej låter jag vara osagt. Tyvärr är Islam i sig konstruerad att just leva kvar på 600 talet.
Största bekymret för delar av "etablissemanget" tycks inte vara risken för dödsoffer i julhandeln. Nej, man ser ett mycket större hot. Händelsen kan ge SD större stöd i opinionen, något som enligt vissa människor är fan så mycket värre. Jag menar, folk dör i trafiken varje jul - vad gör det om några dör på grund av självmordsbombare?
Jag ska sluta vara ironisk. Jag tror det är tillfälle att fundera på den där debattartikeln i Aftonbladet där man uttryckte att Islam är det största hotet mot Sverige. Västvärlden till och med.
Men vad är faran med Islam? Är alla muslimer potentiella terrorister? Såklart inte, de flesta är inte så hemska alls faktiskt, jag känner flera av dem. För att förstå faran med Islam vill jag rekommendera människor att sätta sig in i hur det var i Sverige för en sisådär 500 år sedan. Då halshögg vi häxor och eldade upp dem på bål, på högst godtyckliga grunder.
Vilka ideér och tankar drev oss i Sverige att de facto ha ihjäl människor som inte utgjorde något hot? Den som gått ut grundskolan känner säkert till att det var kyrkan och kristendomen som låg bakom. Sen hände något som vi i dagligt tal kallar "upplysningen". Vi förminskade kyrkans makt i samhället, kyrkan var inte längre staten utan vi gled mer och mer över till ett folkstyre. I dagligt tal kallat demokrati. Vi blev något mer moderna i vårt tankesätt.
Åter till självmordsbombaren. För att försöka få någon som helst förståelse kring hur en människa är i stånd att inte bara döda andra oskyldiga människor, utan även ha ihjäl sig själv på kuppen, så får vi ha ett perspektiv likt det vi hade i Sverige för 500 år sedan.
Islam har aldrig genomgått någon upplysning. I grunden finns mycket starka "skydd" inom Islam mot just idéer och tankar som hör 2000-talet till. Jag vet inte om det är en omöjlighet att reformera Islam, jag vet bara att vi i lilla Sverige inte kan göra någonting för att påverka denna ideologi.
Återigen, detta betyder såklart inte att varje muslim är en potentiell självmordsbombare. De flesta har faktiskt vett nog att avstå bombbälte runt magen vilket jag tror de flesta förstår. När jag talar om att Islam är det största hotet mot västvärlden så pekar jag på just det faktum att upplysningens idéer saknas helt och hållet inom Islam. Hela religionen / ideologin lever kvar någonstans på 600 talet.
Hur löser vi detta då? Tyvärr tror jag vi kommer få se fler sådana här händelser. Och jag säger tyvärr. Förr eller senare kommer människor faktiskt dö, inte av jultrafiken utan av självmordsbombare. I Sverige. Tyvärr är jag även rädd för att media och "etablissemang" inte kommer våga fördjupa sig i problematiken i rädsla för att det kan underblåsa "främlingsfientliga" krafter. Tja, bollen är redan i rullning och det rejält.
Jag tror många vill förminska händelsen i Stockholm på grund av att "det gynnar SD". Själv är jag lite orolig att detta kommer öka polariseringen mellan muslimer och övriga människor i samhället. Det kommer i sin tur skapa fler potentiella självmordsbombare. Tyvärr.
Vi ska kritisera islamism, alla gånger. Men det är minst lika viktigt att låta upplysningens idéer få lov att slo rot inom den islamiska världen. Om det är möjligt eller ej låter jag vara osagt. Tyvärr är Islam i sig konstruerad att just leva kvar på 600 talet.
fredag 10 december 2010
Alex bangade
Hej!
Under lussevakan, närmare bestämt den 13:e December avser vi i SDU att arrangera vår första inomhusafton där vi läser poesi. Personligen tycker jag att estradpoesi är väldigt intressant, varför jag bland annat namedroppade Oskar Hanska i riksradio.
Får jag en möjlighet att väcka större intresse kring exempelvis estradpoesi, så gör jag gärna det. Det var också anledningen till att jag blev uppriktigt glad när jag såg Alexander Bengtsson på Expo läsa upp mitt förra pressmeddelande som just estradpoesi.
Och på det spåret har jag haft lite intressant samtal med min rådgiva... förlåt, Alexander menar jag. Det mynnade ut i en inbjudan till vår afton där jag tyckte det hade varit helfestligt om Alexander ville läsa upp något av sina alster.
Efter lite fundering så tackade Alexander nej. Varför han gjorde det går att läsa här. Nog om det, det står alla fritt att delta i vad man vill och likaså avböja.
Dock höll jag på att få hjärtat i halsgropen för en stund sedan. Jag har nämligen filat på ett pressmeddelande i samband med vår poesiafton, där jag skriver en riktigt dikt som rimmar och allt, som ett litet svar på Alexanders tilltag kring vårt förra pressmeddelande.
Iallafall, det pressmeddelandet har cirkulerat runt inom SDU som ett utkast, och för att illustrera hur själva pressmeddelandet skulle se ut så skrev jag dit "Inbjudna gäster" och Alexanders namn bland annat. Och så stod det i utkastet så länge, i avvaktan på besked från Alex.
Iallafall, innan vi inom SDU skickar ut ett pressmeddelande så ska detta "okejas" av några i förbundsstyrelsen, vilket också gjordes. Och där någonstans blev det lite dumt, eftersom personen (nämner inga namn) som lägger upp pressmeddelandet uppfattade att själva utkastet är okejat.
Så under någon timme idag låg Alexander Bengtssons namn ute i samband med vår poesiafton, som han sedermera tackat nej till att delta i. I sig ingen lögn dock, han har blivit inbjuden så det stämmer i sak, men moraliskt blir det lite fel eftersom han meddelat att han bangar.
Dock har jag sett till att detta rättats till, och vi kommer inom kort presentera vilka som kommer delta, det lutar åt ett känt namn kan jag faktiskt avslöja, men tänker inte vara lika snabb på "hahnen" denna gången.
För ordningens skull så riktar jag en liten ursäkt till Alexander, ens inte vi är helt perfekta alltid.
Synd dock att han bangade, men vi ska nog mötas i poesivärlden någonstans mellan hockeyfrillor och vad det nu var för något...
Under lussevakan, närmare bestämt den 13:e December avser vi i SDU att arrangera vår första inomhusafton där vi läser poesi. Personligen tycker jag att estradpoesi är väldigt intressant, varför jag bland annat namedroppade Oskar Hanska i riksradio.
Får jag en möjlighet att väcka större intresse kring exempelvis estradpoesi, så gör jag gärna det. Det var också anledningen till att jag blev uppriktigt glad när jag såg Alexander Bengtsson på Expo läsa upp mitt förra pressmeddelande som just estradpoesi.
Och på det spåret har jag haft lite intressant samtal med min rådgiva... förlåt, Alexander menar jag. Det mynnade ut i en inbjudan till vår afton där jag tyckte det hade varit helfestligt om Alexander ville läsa upp något av sina alster.
Efter lite fundering så tackade Alexander nej. Varför han gjorde det går att läsa här. Nog om det, det står alla fritt att delta i vad man vill och likaså avböja.
Dock höll jag på att få hjärtat i halsgropen för en stund sedan. Jag har nämligen filat på ett pressmeddelande i samband med vår poesiafton, där jag skriver en riktigt dikt som rimmar och allt, som ett litet svar på Alexanders tilltag kring vårt förra pressmeddelande.
Iallafall, det pressmeddelandet har cirkulerat runt inom SDU som ett utkast, och för att illustrera hur själva pressmeddelandet skulle se ut så skrev jag dit "Inbjudna gäster" och Alexanders namn bland annat. Och så stod det i utkastet så länge, i avvaktan på besked från Alex.
Iallafall, innan vi inom SDU skickar ut ett pressmeddelande så ska detta "okejas" av några i förbundsstyrelsen, vilket också gjordes. Och där någonstans blev det lite dumt, eftersom personen (nämner inga namn) som lägger upp pressmeddelandet uppfattade att själva utkastet är okejat.
Så under någon timme idag låg Alexander Bengtssons namn ute i samband med vår poesiafton, som han sedermera tackat nej till att delta i. I sig ingen lögn dock, han har blivit inbjuden så det stämmer i sak, men moraliskt blir det lite fel eftersom han meddelat att han bangar.
Dock har jag sett till att detta rättats till, och vi kommer inom kort presentera vilka som kommer delta, det lutar åt ett känt namn kan jag faktiskt avslöja, men tänker inte vara lika snabb på "hahnen" denna gången.
För ordningens skull så riktar jag en liten ursäkt till Alexander, ens inte vi är helt perfekta alltid.
Synd dock att han bangade, men vi ska nog mötas i poesivärlden någonstans mellan hockeyfrillor och vad det nu var för något...
tisdag 7 december 2010
Lite svar på tal
Har precis kommit hem från Stockholm. Även om det inte hörs och syns speciellt mycket så kan jag lova att kulturkriget är fortfarande aktivt. Aftonbladet publicerade idag en liten debattartikel som jag skrev i helgen som kan läsas här.
Men visst smider jag planer, har tänkt vara minst lika provocerande som kulturetablissemanget drömmer om att vara. Egentligen är det ju jätteenkelt att vara modern konstnär, räcker att fundera ut något som retar upp folk. Ja då räcker det i princip att vara Sverigedemokrat egentligen, det retar tydligen upp vissa klientel så pass att det måste göra upprop och tävla i avståndstagande.
I övrigt inser jag att det behöver städas lite här hemma. Sen har jag nästan alldeles för mycket som behöver göras tror jag, lika bra att sätta igång.
Nåväl, nu klöser katten på min mage och själv funderar jag på att dricka upp kaffet. Och nej Alexander, klart jag fortfarande tänker på dig, min alldeles egna rådgivare ;)
Men visst smider jag planer, har tänkt vara minst lika provocerande som kulturetablissemanget drömmer om att vara. Egentligen är det ju jätteenkelt att vara modern konstnär, räcker att fundera ut något som retar upp folk. Ja då räcker det i princip att vara Sverigedemokrat egentligen, det retar tydligen upp vissa klientel så pass att det måste göra upprop och tävla i avståndstagande.
I övrigt inser jag att det behöver städas lite här hemma. Sen har jag nästan alldeles för mycket som behöver göras tror jag, lika bra att sätta igång.
Nåväl, nu klöser katten på min mage och själv funderar jag på att dricka upp kaffet. Och nej Alexander, klart jag fortfarande tänker på dig, min alldeles egna rådgivare ;)
måndag 29 november 2010
Plötsligt en förening
Till många människors stora glädje och ännu fler personers förtret så är undertecknad i full gång med att rodda igång en kulturförening som kommer vara farligt intimt kopplat till SDU, allt efter William Petzälls initiativ.
Detta torde åsamka många långa inlägg och utlägg samt konsekvensanalyser från våra kära vapendragare i den kulturpolitiska etern. Det är inte ofta jag lovar något, men nog fasiken kommer vi bli föremål för kritik, beundran, hånskratt, glada miner, mindre glada miner men inte minst är jag övertygad om att vi kan väcka debatt, vilket i slutändan är mitt personliga största syfte.
I min värld kan allt vara kultur, oavsett om vi snackar om Eddie Meduzas fyllevisor eller om vi pratar om Beethovens fiolkonsert. Vem visste förresten att Smetana befann sig i Göteborg när han skrev det kända stycken "Die Moldau"?
Inledningsvis finns planer och funderingar på att starta en teatergrupp där vi kan skildra samtida politiska frågor genom ett manus och en regissörs fingertoppskänsla. Kan bli både flipp och flopp, men att vi kommer ha roligt på resans gång i ett sådant projekt betvivlar jag inte en sekund. Inte minst när alla avdankade kulturelitister ska såga oss längs med fotknölarna, inte på grund av innehållet kanske, utan just för att det är vi. Mången skratt förlänger livet! :)
Ett lämpligt namn på föreningen kunde vara "Kulturkriget", för det bör i det närmaste vara en beskrivning av planerna jag smider. Må det självförnekande högtravande etablissemanget darra på manchetten när SDU spänner bågen för att punktera deras sista urvattnade argument!
Detta torde åsamka många långa inlägg och utlägg samt konsekvensanalyser från våra kära vapendragare i den kulturpolitiska etern. Det är inte ofta jag lovar något, men nog fasiken kommer vi bli föremål för kritik, beundran, hånskratt, glada miner, mindre glada miner men inte minst är jag övertygad om att vi kan väcka debatt, vilket i slutändan är mitt personliga största syfte.
I min värld kan allt vara kultur, oavsett om vi snackar om Eddie Meduzas fyllevisor eller om vi pratar om Beethovens fiolkonsert. Vem visste förresten att Smetana befann sig i Göteborg när han skrev det kända stycken "Die Moldau"?
Inledningsvis finns planer och funderingar på att starta en teatergrupp där vi kan skildra samtida politiska frågor genom ett manus och en regissörs fingertoppskänsla. Kan bli både flipp och flopp, men att vi kommer ha roligt på resans gång i ett sådant projekt betvivlar jag inte en sekund. Inte minst när alla avdankade kulturelitister ska såga oss längs med fotknölarna, inte på grund av innehållet kanske, utan just för att det är vi. Mången skratt förlänger livet! :)
Ett lämpligt namn på föreningen kunde vara "Kulturkriget", för det bör i det närmaste vara en beskrivning av planerna jag smider. Må det självförnekande högtravande etablissemanget darra på manchetten när SDU spänner bågen för att punktera deras sista urvattnade argument!
söndag 28 november 2010
Den svenska kulturen
Hej!
Jag måste bli bättre på att uppdatera den här bloggen. Iallafall, i onsdags höll jag en liten annorlunda demonstration mot Stockholms Poesifestival som blev rätt uppmärksammad. Tydligen ligger kulturfrågor i tiden, eller så har debatten varit allt för tråkig och syrefattig. Helt klart finns ett intresse av att SDU och även moderpartiet ger sig in på allvar och kritiserar dagens flumretorik bland allsköns kulturelitister.
Jag får även nämna att jag hittat en ny vän, Alexander Bengtsson på Expo. Även om vi är varandras politiska motpoler i någon mening så måste jag erkänna att det är en kul grabb som har många bra tips och idéer att komma med. Tänka sig vad "möten mellan människor" kan åstadkomma ;) Haha.
Fick en länk till Per Wirténs blogg, en journalist som bland annat arbetar på Expressen. Per verkar vara en variant av Madeleine Grive, dvs han ska försöka använda Vilhelm Moberg som ett argument EMOT vår politik. Uppenbarligen så verkar människor som Per och Madeleine tro stenhårt på sina fördomar om att en Sverigedemokrat skulle vara obildad.
Vad de inte förstår är att människor som Moberg vågade ställa sig upp mot det dåvarande etablissemanget och gå på tvären med rådande politik / kultur eller vad det nu kunde handla om. Och vilka gör samma sak idag? Vilka är det som blir ständigt kritiserade och dumförklarade av "etablissemanget"? Jag vet en sak, både Madeleine och Per kommer möjligen nämnas i förbifarten i framtidens historieböcker, medan några andra lär få betydligt större utrymme.
Det kanske helt enkelt svider när man målat in sig i hörnet och upptäcker att man är fast, vad vet jag.
Jag måste bli bättre på att uppdatera den här bloggen. Iallafall, i onsdags höll jag en liten annorlunda demonstration mot Stockholms Poesifestival som blev rätt uppmärksammad. Tydligen ligger kulturfrågor i tiden, eller så har debatten varit allt för tråkig och syrefattig. Helt klart finns ett intresse av att SDU och även moderpartiet ger sig in på allvar och kritiserar dagens flumretorik bland allsköns kulturelitister.
Jag får även nämna att jag hittat en ny vän, Alexander Bengtsson på Expo. Även om vi är varandras politiska motpoler i någon mening så måste jag erkänna att det är en kul grabb som har många bra tips och idéer att komma med. Tänka sig vad "möten mellan människor" kan åstadkomma ;) Haha.
Fick en länk till Per Wirténs blogg, en journalist som bland annat arbetar på Expressen. Per verkar vara en variant av Madeleine Grive, dvs han ska försöka använda Vilhelm Moberg som ett argument EMOT vår politik. Uppenbarligen så verkar människor som Per och Madeleine tro stenhårt på sina fördomar om att en Sverigedemokrat skulle vara obildad.
Vad de inte förstår är att människor som Moberg vågade ställa sig upp mot det dåvarande etablissemanget och gå på tvären med rådande politik / kultur eller vad det nu kunde handla om. Och vilka gör samma sak idag? Vilka är det som blir ständigt kritiserade och dumförklarade av "etablissemanget"? Jag vet en sak, både Madeleine och Per kommer möjligen nämnas i förbifarten i framtidens historieböcker, medan några andra lär få betydligt större utrymme.
Det kanske helt enkelt svider när man målat in sig i hörnet och upptäcker att man är fast, vad vet jag.
söndag 12 september 2010
Det blidde en studiecirkel :)
Först måste jag säga att allt börjar kännas overkligt. Sju procent i United Minds en vecka innan val, trenden går uppåt och aldrig förr har jag sett en sådan mobilisering och kämparglöd i ett parti. Som Linus Bylund så ofta sjunger, "vi är på gång nu".
Just nu går låten "Det finns inga ord" med Kent från skivan "Röd" på repeat. Av någon anledning så lyssnar jag alltid på bandet Kent i samband med att man jobbar hårt med något, likadant var det innan när jag satt i grävmaskinen och tävlade mot mig själv i hur mycket jag hann med från den ena dagen till den andre. Då var det gitarr-riffen i Hagnesta Hill som ljöd ur min iPod.
För de som var med i Malmö idag så vet ni redan om att vi flyttade vårt arbetsmarknadspolitiska möte. Eftersom det är en vecka innan valet så visste vi från början att inte så många skulle kunna komma, däremot så ville både jag, Bjarne och Mikael Eskilandersson gärna försöka få igång en lite djupare diskussion kring en av valrörelsens viktigaste frågor.
Vi börjar bli rätt många personer inom partiet som mer eller mindre känner att vi kan tillföra en del i debatten kring arbetsmarknadspolitik. Oavhängigt integration eller assimilation, islam eller kristendom, hög eller låg skatt, så kommer vi aldrig ifrån att ett arbete att gå till och ett hopp om framtiden är direkt avgörande för många människor när de röstar. Det är en viss känsla när man vaknar på morgonen med vetskapen att man har ett jobb att gå till, när man möter grannen på väg ner i trappuppgången, sätter sig i bilen för att direkt gå ur den igen och skrapa rutan fri från is. Man är någon, man behövs och man har förväntningar på sig.
Kontentan av vårt möte idag i Malmö var att vi ska fortsätta träffas, engagera fler och på allvar ta till oss de erfarenheter och idéer som finns inom partiet. Vi måste bli fler som går till jobbet istället för fler i utanförskap. Vägen dit är full av utmaningar och jag ska villigt erkänna att Alliansen är på rätt väg i sina resonemang kring företagande och arbete. Det är en absolut förutsättning för välfärd. Tyvärr missar Alliansen övriga frågor som rör trygghet, kriminalpolitik och framför allt den havererade invandringspolitiken.
Jag är glad att SD ställer sig bakom Alliansens jobbskatteavdrag. Jag är också glad att SD vill utöka antalet undantag i LAS. Likaså är jag glad över att SD vill införa lärlingsjobb som en generell anställningsform. Samtidigt är vi ensamma om att våga reformera en kostsam invandringspolitik, på så vis kan vi finansiera vad vi kallar en "återupprättad välfärd".
Vi vågar helt enkelt gå ett steg längre i politiken, något jag tror kommer hjälpa till att vända Sverige åt rätt håll vad det lider. Som i allt annat är det den som vågar ta första steget som blir utskälld innan resten vågar hänga på.
Sverigedemokraterna visar vägen!
Just nu går låten "Det finns inga ord" med Kent från skivan "Röd" på repeat. Av någon anledning så lyssnar jag alltid på bandet Kent i samband med att man jobbar hårt med något, likadant var det innan när jag satt i grävmaskinen och tävlade mot mig själv i hur mycket jag hann med från den ena dagen till den andre. Då var det gitarr-riffen i Hagnesta Hill som ljöd ur min iPod.
För de som var med i Malmö idag så vet ni redan om att vi flyttade vårt arbetsmarknadspolitiska möte. Eftersom det är en vecka innan valet så visste vi från början att inte så många skulle kunna komma, däremot så ville både jag, Bjarne och Mikael Eskilandersson gärna försöka få igång en lite djupare diskussion kring en av valrörelsens viktigaste frågor.
Vi börjar bli rätt många personer inom partiet som mer eller mindre känner att vi kan tillföra en del i debatten kring arbetsmarknadspolitik. Oavhängigt integration eller assimilation, islam eller kristendom, hög eller låg skatt, så kommer vi aldrig ifrån att ett arbete att gå till och ett hopp om framtiden är direkt avgörande för många människor när de röstar. Det är en viss känsla när man vaknar på morgonen med vetskapen att man har ett jobb att gå till, när man möter grannen på väg ner i trappuppgången, sätter sig i bilen för att direkt gå ur den igen och skrapa rutan fri från is. Man är någon, man behövs och man har förväntningar på sig.
Kontentan av vårt möte idag i Malmö var att vi ska fortsätta träffas, engagera fler och på allvar ta till oss de erfarenheter och idéer som finns inom partiet. Vi måste bli fler som går till jobbet istället för fler i utanförskap. Vägen dit är full av utmaningar och jag ska villigt erkänna att Alliansen är på rätt väg i sina resonemang kring företagande och arbete. Det är en absolut förutsättning för välfärd. Tyvärr missar Alliansen övriga frågor som rör trygghet, kriminalpolitik och framför allt den havererade invandringspolitiken.
Jag är glad att SD ställer sig bakom Alliansens jobbskatteavdrag. Jag är också glad att SD vill utöka antalet undantag i LAS. Likaså är jag glad över att SD vill införa lärlingsjobb som en generell anställningsform. Samtidigt är vi ensamma om att våga reformera en kostsam invandringspolitik, på så vis kan vi finansiera vad vi kallar en "återupprättad välfärd".
Vi vågar helt enkelt gå ett steg längre i politiken, något jag tror kommer hjälpa till att vända Sverige åt rätt håll vad det lider. Som i allt annat är det den som vågar ta första steget som blir utskälld innan resten vågar hänga på.
Sverigedemokraterna visar vägen!
torsdag 26 augusti 2010
Malmö den 4:e September
Då var lokal bokad i Malmö den 4:e September, och detaljerna runt arrangemanget börjar falla på sin plats. Det är ingen större hemlighet att arbetsbelastningen är ganska stor i valrörelsens slutskede, varför information om saker kan dröja något.
Iallafall kommer en kallelse till medlemmar i SDU och även SD. På agendan kommer jag tillsammans med en inbjuden gäst att tala om arbetsmarknadspolitik, företagande och hur vi kan få fler ungdomar i arbete, samt vilka reformer vi går till val på. Bland annat kommer vi diskutera LAS, titta på hur det fungerar i Danmark men även en kort förklaring på hur man som "relativt" ung kan starta företag.
Vi kommer även berätta mer om vår ambition att införa en generell anställningsform för lärlingar.
Iallafall kommer en kallelse till medlemmar i SDU och även SD. På agendan kommer jag tillsammans med en inbjuden gäst att tala om arbetsmarknadspolitik, företagande och hur vi kan få fler ungdomar i arbete, samt vilka reformer vi går till val på. Bland annat kommer vi diskutera LAS, titta på hur det fungerar i Danmark men även en kort förklaring på hur man som "relativt" ung kan starta företag.
Vi kommer även berätta mer om vår ambition att införa en generell anställningsform för lärlingar.
söndag 15 augusti 2010
SD och jobben
Även om invandringsfrågan aldrig varit mer aktuell än nu så kan man än dock inte undgå jobbfrågor, synnerligen inte när vi har en historiskt hög ungdomsarbetslöshet. Nu menar både jag och SD att frågor rörande arbetsmarknaden och invandring hänger ihop vilket egentligen är ganska logiskt.
Dess fler människor som bor i Sverige, dess fler arbetsplatser kommer vi behöva. När utbudet av arbetskraft överstiger efterfrågan på arbete får vi arbetslöshet. Arbetslöshet kostar pengar för samhället, för även om man är utan jobb så måste man ändå äta, bo någonstans etc. Detta löser vi i Sverige normalt genom bidrag och a-kassa istället för att folk ska behöva svälta.
Dock, bidrag och a-kassa kostar pengar. De som får betala är de som har arbete. Betalningen sker via skattsedeln. Systemet fungerar ganska vettigt så länge alla som kan verkligen bidrar och att ingen medvetet utnyttjar vårt välfärdssystem.
Tyvärr ser inte verkligheten ut på detta viset. Dels flyttar det in många människor till Sverige som hamnar helt utanför samhället. Detta kallar vi utanförskap. Trots massiva försök och integrationsprojekt så lyckas samhället och nuvarande politiker inte att sysselsätta de människor som står längst ifrån arbetsmarknaden.
Samtidigt som många invandrare är arbetslösa så gäller samma sak för många ungdomar. En del av förklaringen kan även stavas "LAS", men det är inte LAS ensamt som står för många av arbetsmarknadens problem. LAS hindrar rörlighet på arbetsmarknaden, men vi behöver ytterligare något för att komma tillrätta med arbetslösheten. Vi behöver fler arbetsplatser om alla i Sverige ska ha ett arbete att gå till.
Om detta och Sverigedemokraternas syn på arbetsmarknadspolitik har jag tänkt prata om i Malmö den 4:e September. Nu är ingenting spikat ännu, eftersom vi inte bokat lokal ännu eller annonserat om det. Men jag meddelar givetvis här på bloggen så snart allt har klaffat med den biten!
Dess fler människor som bor i Sverige, dess fler arbetsplatser kommer vi behöva. När utbudet av arbetskraft överstiger efterfrågan på arbete får vi arbetslöshet. Arbetslöshet kostar pengar för samhället, för även om man är utan jobb så måste man ändå äta, bo någonstans etc. Detta löser vi i Sverige normalt genom bidrag och a-kassa istället för att folk ska behöva svälta.
Dock, bidrag och a-kassa kostar pengar. De som får betala är de som har arbete. Betalningen sker via skattsedeln. Systemet fungerar ganska vettigt så länge alla som kan verkligen bidrar och att ingen medvetet utnyttjar vårt välfärdssystem.
Tyvärr ser inte verkligheten ut på detta viset. Dels flyttar det in många människor till Sverige som hamnar helt utanför samhället. Detta kallar vi utanförskap. Trots massiva försök och integrationsprojekt så lyckas samhället och nuvarande politiker inte att sysselsätta de människor som står längst ifrån arbetsmarknaden.
Samtidigt som många invandrare är arbetslösa så gäller samma sak för många ungdomar. En del av förklaringen kan även stavas "LAS", men det är inte LAS ensamt som står för många av arbetsmarknadens problem. LAS hindrar rörlighet på arbetsmarknaden, men vi behöver ytterligare något för att komma tillrätta med arbetslösheten. Vi behöver fler arbetsplatser om alla i Sverige ska ha ett arbete att gå till.
Om detta och Sverigedemokraternas syn på arbetsmarknadspolitik har jag tänkt prata om i Malmö den 4:e September. Nu är ingenting spikat ännu, eftersom vi inte bokat lokal ännu eller annonserat om det. Men jag meddelar givetvis här på bloggen så snart allt har klaffat med den biten!
torsdag 22 juli 2010
Isterband och Champagne
Det har varit lite diskussioner kors och tvärs om att Philip Wendahl råkade samtala med Jimmie Åkesson under trevliga former på Burmeister (Visby). Jag råkade själv sitta bredvid i soffan, och jag kan lugna alla sensationslystna journalister om att Philips återgivning av samtalet i princip stämmer. Philip delar många sakfrågor med SD, även om han har en annan ideologisk utgångspunkt. Men eftersom Philip både är mörkhyad och homosexuell så vill inte rasist-stämpeln låta sig fastna lika enkelt på Philip som den kanske gör på andra... vad vet jag?
Lite samma sensationsvärde verkar det vara att jag gärna stöder min polare Erik Tell. Trots att jag och Erik utgår från helt olika ideologier (jag är så blå som man kan vara, Erik är så röd som man kan bli), så har vi en samsyn i många sakfrågor. Och visst, de som känner mig vet att jag gillar att göra saker lite på jävelskap, och att lyfta fram en kompis från Kp går delvis under det syftet. Men det finns också ett mått av allvar. Jag och Erik har samsyn i många frågor, framför allt delar vi ett intresse kring husmanskost, och då blir det lite extra spännande att kunna göra politik av det intresset. Synnerligen när Kristianstad går under parollen "Spirit of Food".
Men för att knyta ihop säcken ordentligt, så ska jag även bjuda in Philip på isterbandsprovning.
Då har vi en kommunist, en liberal och en nationalist som äter isterband ihop. Vad säger ni nu alla ni sensationshysteriker? Va, va, va?
Lite samma sensationsvärde verkar det vara att jag gärna stöder min polare Erik Tell. Trots att jag och Erik utgår från helt olika ideologier (jag är så blå som man kan vara, Erik är så röd som man kan bli), så har vi en samsyn i många sakfrågor. Och visst, de som känner mig vet att jag gillar att göra saker lite på jävelskap, och att lyfta fram en kompis från Kp går delvis under det syftet. Men det finns också ett mått av allvar. Jag och Erik har samsyn i många frågor, framför allt delar vi ett intresse kring husmanskost, och då blir det lite extra spännande att kunna göra politik av det intresset. Synnerligen när Kristianstad går under parollen "Spirit of Food".
Men för att knyta ihop säcken ordentligt, så ska jag även bjuda in Philip på isterbandsprovning.
Då har vi en kommunist, en liberal och en nationalist som äter isterband ihop. Vad säger ni nu alla ni sensationshysteriker? Va, va, va?
tisdag 20 juli 2010
Sverige måste vara en illusion
Jag noterar en krönika i Borås Tidning där Lennart Hjelmstedt raljerar över svensk historieskrivning. Kontentan av hans illa genomtänkta resonemang blir att vi behöver en ny sorts historieskrivning av sådan karaktär så vi inte riskerar att ge nationalister vatten på sin kvarn.
Tänk vad hemskt om människor känner en stolthet över Sveriges historia, usch och fy. Eller ännu värre, tänk om Svensson har vetskapen om att Sverige varit en stormakt en gång i tiden och att Sverige som nation är unik på många sätt. Måtte folk begripa att Sverige egentligen bara är en illusion skapad av trångsynta främlingsfientliga krafter!
Just därför menar Hjelmstedt att vi behöver en ny historieskrivning av sådan art att man inte med enkelhet kan känna en stolthet över att tillhöra Sverige. Det låter visserligen logiskt med tanke på att tidsandan vi idag lever i handlar om att skämmas över sitt ursprung - förutsatt att man är svensk. Eller som Hjelmstedt så klämkäckt konstaterar, hela sverige är egentligen ett historiskt hopkok av invandrare, så något egentligt svenskt finns inte.
Jag undrar om man resonerar likadant i USA, att de förenta staterna egentligen inte finns eftersom det är ett hopkok av invandring? Det är ännu mer pinsamt att Hjelmstedt verkar vara något kritisk till genusvetare som vill sätta sin prägel på historieskrivningen samtidigt som han mellan raderna likväl kunnat påstå att Sverige bara är en "social konstruktion".
Apropå invandring till USA och den svenska historien så känns det passande att citera Vilhelm Moberg.
Utdrag ur "Svensk Strävan"
"Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner fler än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomling rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.
Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här."
Tänk vad hemskt om människor känner en stolthet över Sveriges historia, usch och fy. Eller ännu värre, tänk om Svensson har vetskapen om att Sverige varit en stormakt en gång i tiden och att Sverige som nation är unik på många sätt. Måtte folk begripa att Sverige egentligen bara är en illusion skapad av trångsynta främlingsfientliga krafter!
Just därför menar Hjelmstedt att vi behöver en ny historieskrivning av sådan art att man inte med enkelhet kan känna en stolthet över att tillhöra Sverige. Det låter visserligen logiskt med tanke på att tidsandan vi idag lever i handlar om att skämmas över sitt ursprung - förutsatt att man är svensk. Eller som Hjelmstedt så klämkäckt konstaterar, hela sverige är egentligen ett historiskt hopkok av invandrare, så något egentligt svenskt finns inte.
Jag undrar om man resonerar likadant i USA, att de förenta staterna egentligen inte finns eftersom det är ett hopkok av invandring? Det är ännu mer pinsamt att Hjelmstedt verkar vara något kritisk till genusvetare som vill sätta sin prägel på historieskrivningen samtidigt som han mellan raderna likväl kunnat påstå att Sverige bara är en "social konstruktion".
Apropå invandring till USA och den svenska historien så känns det passande att citera Vilhelm Moberg.
Utdrag ur "Svensk Strävan"
"Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner fler än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomling rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.
Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här."
måndag 12 juli 2010
Expo om etnicitet
Expo uppmärksammar mig i en liten artikel där jag ställde en fråga till Daniel Poohl. Min fråga i korthet gick ut på att Daniel vid ett flertal tillfällen vill göra gällande att SD strävar efter ett etniskt homogent samhälle, vilket också står i Sverigedemokraternas principprogram.
Min fråga till Daniel var helt enkelt ställd på sådant vis att jag ville höra honom utveckla vad han menar med etnicitet. Många uppfattar begreppet som ett finare ord för "ras" medan andra även väger in begrepp som traditioner, kultur och även nationellt ursprung. Betydelsen kan även vara antingen eller så att säga.
Det jag fiskade efter i min frågeställning var alltså att tydliggöra att inte någonstans inom SD resonerar man i termer om "ras" eller genetik när man nämner etnicitet, utan tvärtom det jag läst i SDs principprogram trycker på just kultur.
För rättvisans skull ska jag givetvis nämna att nästan allt är subjektivt när man uppfattar vad någon säger, men för min del uppfattade jag Daniel som att han möjligen åsyftade etnicitet som synonym för "ras", därav min frågeställning.
Nu är det ingen hemlighet att grabbarna på Expo gärna vill dumförklara en. Då tycker jag det blir lite pinsamt att samtidigt göra sig själv dum och inte förstå min fråga. Således ber jag Expo gå in på exempelvis wikipedia och läsa om etnicitet där man kan se att det finns flera definitioner och synsätt på begreppet.
Varför är denna fråga viktig för mig då? Tja, om en del människor envetet vill göra gällande att man är "rasist" eller hyser "rasistiska" åsikter så tycker jag det är klädsamt att reda ut begreppen.
Frågan blir synnerligen central eftersom Expo ihärdigt vill mena att vi under ytan är fullfjädrade rasister. Med det i åtanke under en föreläsning samtidigt som Daniel Poohl poängterar att vi eftersträvar ett etniskt homogent samhälle, då är det inte bara jag som vill höra Daniels utveckling av resonemanget.
Mina resonemang kring etnicitet tar en sk "konstruktivistisk" hållning (läs på wiki vad som menas). Min uppfattning är att en liknande hållning finns även inom partiet i stort, dvs man förespråkar en sk "öppen svenskhet". Detta betyder på ren svenska att vill man assimilera sig in i det svenska samhället så ska man både själv och av omgivningen kunna anses som svensk.
Det är stor skillnad mot att exempelvis se etnicitet ur ett "promordialistiskt" perspektiv, där tankebanorna snarare går i termer av "ras" och genetiskt ursprung. Om detta vore hållningen inom partiet så hade varken jag eller många av mina partikamrater kunnat vara medlemmar i partiet.
Därav valde jag i min frågeställning till Daniel att definiera etnicitet som en synonym till ras, och sedan peka på att det kan omöjligen gälla för Sverigedemokraterna. Svaret jag ville ha från Daniel Poohl är just en förklaring av ovanstående, det vill säga att ett etniskt homogent samhälle inte behöver betyda att alla nationens invånare är blonda och blåögda.
Men å andra sidan, att erkänna ovanstående strider mot Expos egen agenda att han ensamrätt på mina och andras "egentliga" åsikter.
Min fråga till Daniel var helt enkelt ställd på sådant vis att jag ville höra honom utveckla vad han menar med etnicitet. Många uppfattar begreppet som ett finare ord för "ras" medan andra även väger in begrepp som traditioner, kultur och även nationellt ursprung. Betydelsen kan även vara antingen eller så att säga.
Det jag fiskade efter i min frågeställning var alltså att tydliggöra att inte någonstans inom SD resonerar man i termer om "ras" eller genetik när man nämner etnicitet, utan tvärtom det jag läst i SDs principprogram trycker på just kultur.
För rättvisans skull ska jag givetvis nämna att nästan allt är subjektivt när man uppfattar vad någon säger, men för min del uppfattade jag Daniel som att han möjligen åsyftade etnicitet som synonym för "ras", därav min frågeställning.
Nu är det ingen hemlighet att grabbarna på Expo gärna vill dumförklara en. Då tycker jag det blir lite pinsamt att samtidigt göra sig själv dum och inte förstå min fråga. Således ber jag Expo gå in på exempelvis wikipedia och läsa om etnicitet där man kan se att det finns flera definitioner och synsätt på begreppet.
Varför är denna fråga viktig för mig då? Tja, om en del människor envetet vill göra gällande att man är "rasist" eller hyser "rasistiska" åsikter så tycker jag det är klädsamt att reda ut begreppen.
Frågan blir synnerligen central eftersom Expo ihärdigt vill mena att vi under ytan är fullfjädrade rasister. Med det i åtanke under en föreläsning samtidigt som Daniel Poohl poängterar att vi eftersträvar ett etniskt homogent samhälle, då är det inte bara jag som vill höra Daniels utveckling av resonemanget.
Mina resonemang kring etnicitet tar en sk "konstruktivistisk" hållning (läs på wiki vad som menas). Min uppfattning är att en liknande hållning finns även inom partiet i stort, dvs man förespråkar en sk "öppen svenskhet". Detta betyder på ren svenska att vill man assimilera sig in i det svenska samhället så ska man både själv och av omgivningen kunna anses som svensk.
Det är stor skillnad mot att exempelvis se etnicitet ur ett "promordialistiskt" perspektiv, där tankebanorna snarare går i termer av "ras" och genetiskt ursprung. Om detta vore hållningen inom partiet så hade varken jag eller många av mina partikamrater kunnat vara medlemmar i partiet.
Därav valde jag i min frågeställning till Daniel att definiera etnicitet som en synonym till ras, och sedan peka på att det kan omöjligen gälla för Sverigedemokraterna. Svaret jag ville ha från Daniel Poohl är just en förklaring av ovanstående, det vill säga att ett etniskt homogent samhälle inte behöver betyda att alla nationens invånare är blonda och blåögda.
Men å andra sidan, att erkänna ovanstående strider mot Expos egen agenda att han ensamrätt på mina och andras "egentliga" åsikter.
söndag 11 juli 2010
Almedalsveckan och valrörelsen
De flesta vet säkert om att jag var närvarande under almedalsveckan. I vanlig ordning hamnade jag i de mest udda situationerna, bland annat missade jag helt biskopens omtalade insats mot vårt torgmöte trots att jag stod precis framför händelsen.
Jag lyckades även intervjua migrationsminister Tobias Billström. Givetvis var allt oförberett, det blev bara så på något vänster. Skulle egentligen gå fram och ställa några frågor till honom när grabbarna från SD television sträcker fram en mikrofon till mig och vips står jag med micken i hand och intervjuar Tobias (iklädd linne och shorts). Men men, någon ska vara först med ett sådant tilltag.
Visby är för övrigt en mycket mysig stad, och innanför muren kan man i princip hitta nya roliga och trevliga smågator och gränder varje dag. Får faktiskt medge att Visby som stad imponerade mer på mig än själva innehållet i Almedalsveckan. Trots valår så är känns det mesta ganska förutsägbart, synnerligen den bild som återges i medierna.
Vi har en minister som avgår på grund av diverse skumma affärer - check! Gudrun Schyman drar till med något högst uppseendeväckande och troligtvis olaglig handling för att få media - check! Medier rapporterar om något i det närmaste påhittad "skandal" runt Sverigedemokaterna - check! I övrigt de vanliga storslagna orden från Mona Sahlin utan några direkt konkreta förslag, några miljarder hit och några satstningar dit. Anders Borg kontrar med att bemanna bastionerna och någonstans däremellan så zappar medelsvensson över från almedalen till någon av fotbollsfinalerna i VM. Trots ett hjärntvättande vuvuzelaljud så tror jag de flesta finner fotbollen mer intressant än politiken. Jag menar, vad är egentligen nytt?
Moderaterna tävlar om att vara Socialdemokrater medan Mona Sahlin vill sänka skatter för småföretag. Det blir helt enkelt en stor gröt i mitten där de stora partierna mer eller mindre har tappat sin ideologi och kärnfrågor. Resultatet blir stort tapp för både Kristdemokraterna och Centern, men jag tror även Folkpartiet och Vänsterpartiet riskerar att få ett hårt uppvaknande på valdagen. Det är enbart Miljöpartiet som tycks stärkas bland de mindre partierna i riksdagen.
Och hur går det för Sverigedemokraterna då? Vi säger så här, för ett år sedan var det en stor nyhet om en opinionsmätning visade att vi skulle komma in i riksdagen. Idag är det en stor nyhet om vi skulle missa riksdagen.
En intressant fråga är om det hade kunnat gå att stoppa SD på väg in i Riksdagen? Jag menar att det i dagsläget är omöjligt, men det hade kunnat ske om exempelvis Moderaterna hade haft den viljan efter valet 2006. Jag minns året efter valet när jag var med i Kristianstad MUF och just Sverigedemokraterna kom på tal. Det förutspåddes redan då att SD kommer bli ett parti att jobba mot. Jag ställde således frågan om det inte fanns någon tanke på att köra över SD, dvs ta några av de frågorna som Sverigedemokraterna driver. Min tanke var att Moderaterna hade kunnat ta en liknande hållning likt Fremskrittspartiet i Norge. Vi har idag liberaler som i allra högsta grad är kritiska till det mångkulturella experimentet - ta bara Philip Wendahl som exempel.
Vad tror ni jag fick till svar inom MUF? Jo, det har bestämts sedan tidigare att man som moderat skall vara för mångkultur. Punkt slut. Moderaterna är inte dumma, tvärtom, de om några har visat sig vara mycket sluga i det politiska spelet. Men vad har då Moderaterna att vinna på att släppa viktiga frågor helt och hållet till ett parti utanför riksdagen?
Min teori är följande. Om Moderaterna i själ och hjärta inte vill se SD i riksdagen, då hade utspelen om en restriktiv invandringspolitik stått som spön i backen under almedalsveckan - inget snack om saken. Jag tror snarare att Moderaterna dels inte vill ta i frågan för att riskera få en "felaktig stämpel" på sig, utan man väljer hellre låta SD vara det svarta fåret. Med andra ord, man vill inte skita ner sina händer med "kontroversiella" men ack så nödvändiga politiska reformer (läs: minskad invandring).
Den andra trenden tror jag också beror på att man VILL att SD ska ta över rollen som konservativt parti. Trenden har varit negativ sedan länge både kring Centern och Kristdemokraterna. Om SD med tiden så att säga äter upp dessa partier så får vi även en annan effekt på längre sikt. Ett hungrigt SD äter inte bara alliansväljare utan även en stor andel gråsossar varför det i framtiden hade gett en övervikt högerut mellan blockgränserna. Säg att vi har tre partier på vardera sidan blockgränserna i framtiden, med M, FP och SD på den högra sidan. Där hade "alliansen" med stor sannolikhet varit betydligt starkare än S, V och MP.
Tror ni jag ligger helt fel i mina spekulationer? Kanske det, jag kan i varje fall lova att inget parti, ens inte Sverigedemokraterna från officiellt håll hade velat kommentera ett sådan resonemang. Men jag håller det än dock inte för osäkert att jag inom 4 till 8 år ändå får rätt.
Den som lever får se!
Jag lyckades även intervjua migrationsminister Tobias Billström. Givetvis var allt oförberett, det blev bara så på något vänster. Skulle egentligen gå fram och ställa några frågor till honom när grabbarna från SD television sträcker fram en mikrofon till mig och vips står jag med micken i hand och intervjuar Tobias (iklädd linne och shorts). Men men, någon ska vara först med ett sådant tilltag.
Visby är för övrigt en mycket mysig stad, och innanför muren kan man i princip hitta nya roliga och trevliga smågator och gränder varje dag. Får faktiskt medge att Visby som stad imponerade mer på mig än själva innehållet i Almedalsveckan. Trots valår så är känns det mesta ganska förutsägbart, synnerligen den bild som återges i medierna.
Vi har en minister som avgår på grund av diverse skumma affärer - check! Gudrun Schyman drar till med något högst uppseendeväckande och troligtvis olaglig handling för att få media - check! Medier rapporterar om något i det närmaste påhittad "skandal" runt Sverigedemokaterna - check! I övrigt de vanliga storslagna orden från Mona Sahlin utan några direkt konkreta förslag, några miljarder hit och några satstningar dit. Anders Borg kontrar med att bemanna bastionerna och någonstans däremellan så zappar medelsvensson över från almedalen till någon av fotbollsfinalerna i VM. Trots ett hjärntvättande vuvuzelaljud så tror jag de flesta finner fotbollen mer intressant än politiken. Jag menar, vad är egentligen nytt?
Moderaterna tävlar om att vara Socialdemokrater medan Mona Sahlin vill sänka skatter för småföretag. Det blir helt enkelt en stor gröt i mitten där de stora partierna mer eller mindre har tappat sin ideologi och kärnfrågor. Resultatet blir stort tapp för både Kristdemokraterna och Centern, men jag tror även Folkpartiet och Vänsterpartiet riskerar att få ett hårt uppvaknande på valdagen. Det är enbart Miljöpartiet som tycks stärkas bland de mindre partierna i riksdagen.
Och hur går det för Sverigedemokraterna då? Vi säger så här, för ett år sedan var det en stor nyhet om en opinionsmätning visade att vi skulle komma in i riksdagen. Idag är det en stor nyhet om vi skulle missa riksdagen.
En intressant fråga är om det hade kunnat gå att stoppa SD på väg in i Riksdagen? Jag menar att det i dagsläget är omöjligt, men det hade kunnat ske om exempelvis Moderaterna hade haft den viljan efter valet 2006. Jag minns året efter valet när jag var med i Kristianstad MUF och just Sverigedemokraterna kom på tal. Det förutspåddes redan då att SD kommer bli ett parti att jobba mot. Jag ställde således frågan om det inte fanns någon tanke på att köra över SD, dvs ta några av de frågorna som Sverigedemokraterna driver. Min tanke var att Moderaterna hade kunnat ta en liknande hållning likt Fremskrittspartiet i Norge. Vi har idag liberaler som i allra högsta grad är kritiska till det mångkulturella experimentet - ta bara Philip Wendahl som exempel.
Vad tror ni jag fick till svar inom MUF? Jo, det har bestämts sedan tidigare att man som moderat skall vara för mångkultur. Punkt slut. Moderaterna är inte dumma, tvärtom, de om några har visat sig vara mycket sluga i det politiska spelet. Men vad har då Moderaterna att vinna på att släppa viktiga frågor helt och hållet till ett parti utanför riksdagen?
Min teori är följande. Om Moderaterna i själ och hjärta inte vill se SD i riksdagen, då hade utspelen om en restriktiv invandringspolitik stått som spön i backen under almedalsveckan - inget snack om saken. Jag tror snarare att Moderaterna dels inte vill ta i frågan för att riskera få en "felaktig stämpel" på sig, utan man väljer hellre låta SD vara det svarta fåret. Med andra ord, man vill inte skita ner sina händer med "kontroversiella" men ack så nödvändiga politiska reformer (läs: minskad invandring).
Den andra trenden tror jag också beror på att man VILL att SD ska ta över rollen som konservativt parti. Trenden har varit negativ sedan länge både kring Centern och Kristdemokraterna. Om SD med tiden så att säga äter upp dessa partier så får vi även en annan effekt på längre sikt. Ett hungrigt SD äter inte bara alliansväljare utan även en stor andel gråsossar varför det i framtiden hade gett en övervikt högerut mellan blockgränserna. Säg att vi har tre partier på vardera sidan blockgränserna i framtiden, med M, FP och SD på den högra sidan. Där hade "alliansen" med stor sannolikhet varit betydligt starkare än S, V och MP.
Tror ni jag ligger helt fel i mina spekulationer? Kanske det, jag kan i varje fall lova att inget parti, ens inte Sverigedemokraterna från officiellt håll hade velat kommentera ett sådan resonemang. Men jag håller det än dock inte för osäkert att jag inom 4 till 8 år ändå får rätt.
Den som lever får se!
söndag 2 maj 2010
Den stora stötestenen - Del 2
Jag fortsätter återge samtalen med mina vänner från Irak. Det intressanta samtalen uppstod senare på kvällen när jag talade med en jämnårig kille, en släkting till familjen som jag besökte.
Jag vill fördjupa mig om Islam. Istället för att läsa bloggar och diverse hemsidor så valde jag istället att prata i flera timmar med en djupt troende muslim. Inte helt oväntat så delade han de värdefrågor som SD driver, jag vill nästan påstå att han var mer konservativ än vad jag är i min samhällssyn. Hade inte SD varit kritiska till konservativ Islam, så undrar jag om vi inte hade haft en stor väljargrupp där. Det jag personligen mest kritiserar är den kvinnosyn som finns inom Islam eller delar av den muslimska världen. Man kan även tala i termer om patriarkat om man så vill. Detta ämne var något jag tog upp för diskussion, och kontentan av den diskussionen var för min del insikten om att muslimer är långt ifrån en homogen grupp. Det finns flera dimensioner av Islam, inte minst när man tittar på en fråga om kvinnosyn.
Om vi säger att alla som kallar sig muslimer skulle redogöra för sin syn på kvinnan, så hittar vi åsikter som är högst liberala till det mest stock-konservativa jag hört. Det beror nog lite på vem man frågar helt enkelt. Kanske inte en chockerande sanning, men än dock något som man måste ta med sig när man diskuterar Islam i Sverige. Bredden på åsikter hos troende muslimer var faktiskt större än vad jag själv trodde, iallafall av det jag hört hittils.
Dock, samtalet hittade snart en stötesten som blev kvällens stora ämne. Lars Vilks och hans muhammedteckningar.
Att avbilda profeten muhammed på ett papper är tydligen den största kränkning man kan utsätta en troende muslim för. Detta har med all önskvärd tydlighet visat sig i de senaste dagarnas nyhetsrapportering där Lars blev överfallen i Uppsala.
Hur mycket jag än försökte förklara tankarna med yttrandefrihet så stod det klart att om Lars hade varit i samma rum som min muslimske vän, så hade det troligtvis slutat illa. Jag kunde aldrig tro att den största stötestenen mellan oss skulle handla om några tramsiga bilder på ett papper.
Jag vill fördjupa mig om Islam. Istället för att läsa bloggar och diverse hemsidor så valde jag istället att prata i flera timmar med en djupt troende muslim. Inte helt oväntat så delade han de värdefrågor som SD driver, jag vill nästan påstå att han var mer konservativ än vad jag är i min samhällssyn. Hade inte SD varit kritiska till konservativ Islam, så undrar jag om vi inte hade haft en stor väljargrupp där. Det jag personligen mest kritiserar är den kvinnosyn som finns inom Islam eller delar av den muslimska världen. Man kan även tala i termer om patriarkat om man så vill. Detta ämne var något jag tog upp för diskussion, och kontentan av den diskussionen var för min del insikten om att muslimer är långt ifrån en homogen grupp. Det finns flera dimensioner av Islam, inte minst när man tittar på en fråga om kvinnosyn.
Om vi säger att alla som kallar sig muslimer skulle redogöra för sin syn på kvinnan, så hittar vi åsikter som är högst liberala till det mest stock-konservativa jag hört. Det beror nog lite på vem man frågar helt enkelt. Kanske inte en chockerande sanning, men än dock något som man måste ta med sig när man diskuterar Islam i Sverige. Bredden på åsikter hos troende muslimer var faktiskt större än vad jag själv trodde, iallafall av det jag hört hittils.
Dock, samtalet hittade snart en stötesten som blev kvällens stora ämne. Lars Vilks och hans muhammedteckningar.
Att avbilda profeten muhammed på ett papper är tydligen den största kränkning man kan utsätta en troende muslim för. Detta har med all önskvärd tydlighet visat sig i de senaste dagarnas nyhetsrapportering där Lars blev överfallen i Uppsala.
Hur mycket jag än försökte förklara tankarna med yttrandefrihet så stod det klart att om Lars hade varit i samma rum som min muslimske vän, så hade det troligtvis slutat illa. Jag kunde aldrig tro att den största stötestenen mellan oss skulle handla om några tramsiga bilder på ett papper.
lördag 24 april 2010
Den stora stötestenen - Del 1
De senaste dagarna har jag varit förkyld och därav synnerligen trött och slö. För att bota rastlöshet så blir det att man spenderar tid både på att sitta vid datorn och jaga runt katten i lägenheten (vilken för övrigt brukar ge igen när det är dags att sova).
Jag bestämde mig för att hälsa på en gammal kompis på gamlegården. Eller rättare sagt, den första familjen jag lärde känna när jag flyttade till Kristianstad för en sex-sju år sedan. Mannen och frun är från Irak, och de har tre barn. Det slog mig vad tiden går, sist jag såg ungarna så var den äldste på sin höjd i förskoleåldern och nu gick hon i femte klass.
I vilket fall som så var min tanke med besöket att passa på att ställa frågor om Islam. Det är ingen nyhet att inom Sverigedemokraterna så finns det en skarp kritik mot det man kallar "Islamiseringen" av Sverige. Vissa menar att Islam som religion och även politisk ideologi inte alls hör hemma i skandinavien.
I varje fall, det blev ett långt besök. Jag återkommer till diskussionerna kring Islam lite senare. Innan jag kom till frågor runt religion så förklarade jag mitt politiska engagemang. Bland annat redogorde jag över min uppfattning om att vi måste minska invandringen till Sverige radikalt, att vi måste ställa krav på invandrare (och även svenskar med för den delen) och framför allt att människor måste komma bort från bidragsberoende och in i arbete. Bland annat förklarade jag hur LAS fungerar och varför jag är kritisk till den lagens utformning eftersom det drabbar främst unga människor i arbetslivet. Sist in - först ut. Och det där drabbar även många nyanlända invandrare.
Kanske inte helt oväntat så höll mina vänner från Irak med mig i samtliga av dessa frågor. Det är helt naturligt att vara kritisk mot invandring och vilja så att säga "skicka hem" kriminella invandrare om man pratar med vanliga "svensson-muslimer". Det är väl snarare när man möter samhällsläraren i skolan, när man läser dagstidningen eller lyssnar på vissa politiska debatter som man förstår att sådana åsikter är jättehemska, "rasistiska" och "främlingsfientliga".
Dock blir det inte mycket diskussion kring frågor där man i princip är helt överrens. Så jag fortsatte deklarera mina ståndpunkter och resonemang, någonstans måste en stötesten finnas.
Jag vet inte om jag ska kalla det stötesten, men skattefrågan och frågan om jobb var betydligt viktigare att belysa, än om man exempelvis ska utvisa invandrare som ljuger för att få uppehållstillstånd. Sådana frågor var i det närmaste självklart. Enligt Islam är det "Haram", dvs förbjudet att ljuga, även inne i migrationsverkets lokaler. Jag förklarade att min uppfattning bygger på en politik där vi kan sänka skatter, minska byråkrati och förenkla regler för företag. Sådana reformer i samhället ökar möjligheterna för företag att växa, och då kan även nya arbeten skapas. För en invandrare är det extra viktigt att man lär sig språket, lär känna människorna i det nya landet och till stor del även kan ta till sig kulturen. För att vara lite pedagogisk så frågade jag dem vad som krävs av mig om jag ska kunna arbeta och bo i Irak. Vad behöver jag lära mig för att inte stå utanför det Irakiska samhället. Inte helt oväntat så finns det många områden där en svensk är tvungen att helt "tänka om", om man skulle vilja fungera i ett irakiskt samhälle. Min poäng gick fram iallafall, att samma tankesätt krävs i Sverige om vi ska få våra nya medborgare i arbete och framför allt få in människor i samhället. Min syn i frågan är även att individen har ett större ansvar än samhället. Man kan aldrig tvinga en människa att "lära" sig något, att "ta seden dit man kommer", utan sådana saker är alltid upp till var och en. Däremot är det enligt mig viktigt att samhället kan fungera som en resurs för de människor som menar allvar, som vill bli en del av samhället. Jag lägger mer än gärna en extra skattekrona på att hjälpa människor som verkligen vill ta till sig Sverige, precis som att jag är villig att lägga en och annan skattekrona på en enkel flygbiljett till de som uppenbarligen ger blanka fan i att bli en del av samhället.
I varje fall, försökte jag förklara att kritiken mot Islam som religion växer. Inte minst i det parti jag själv företräder. Någonstans känner jag att jag själv behöver lära mig mer om Islam för att själv kunna bedöma den kritik, de resonemang och även åsikter som jag möter i mitt eget parti. Och den diskussionen blev mer intressant än både SD, invandringsstopp och skatter. Mer om det i del 2.
Jag bestämde mig för att hälsa på en gammal kompis på gamlegården. Eller rättare sagt, den första familjen jag lärde känna när jag flyttade till Kristianstad för en sex-sju år sedan. Mannen och frun är från Irak, och de har tre barn. Det slog mig vad tiden går, sist jag såg ungarna så var den äldste på sin höjd i förskoleåldern och nu gick hon i femte klass.
I vilket fall som så var min tanke med besöket att passa på att ställa frågor om Islam. Det är ingen nyhet att inom Sverigedemokraterna så finns det en skarp kritik mot det man kallar "Islamiseringen" av Sverige. Vissa menar att Islam som religion och även politisk ideologi inte alls hör hemma i skandinavien.
I varje fall, det blev ett långt besök. Jag återkommer till diskussionerna kring Islam lite senare. Innan jag kom till frågor runt religion så förklarade jag mitt politiska engagemang. Bland annat redogorde jag över min uppfattning om att vi måste minska invandringen till Sverige radikalt, att vi måste ställa krav på invandrare (och även svenskar med för den delen) och framför allt att människor måste komma bort från bidragsberoende och in i arbete. Bland annat förklarade jag hur LAS fungerar och varför jag är kritisk till den lagens utformning eftersom det drabbar främst unga människor i arbetslivet. Sist in - först ut. Och det där drabbar även många nyanlända invandrare.
Kanske inte helt oväntat så höll mina vänner från Irak med mig i samtliga av dessa frågor. Det är helt naturligt att vara kritisk mot invandring och vilja så att säga "skicka hem" kriminella invandrare om man pratar med vanliga "svensson-muslimer". Det är väl snarare när man möter samhällsläraren i skolan, när man läser dagstidningen eller lyssnar på vissa politiska debatter som man förstår att sådana åsikter är jättehemska, "rasistiska" och "främlingsfientliga".
Dock blir det inte mycket diskussion kring frågor där man i princip är helt överrens. Så jag fortsatte deklarera mina ståndpunkter och resonemang, någonstans måste en stötesten finnas.
Jag vet inte om jag ska kalla det stötesten, men skattefrågan och frågan om jobb var betydligt viktigare att belysa, än om man exempelvis ska utvisa invandrare som ljuger för att få uppehållstillstånd. Sådana frågor var i det närmaste självklart. Enligt Islam är det "Haram", dvs förbjudet att ljuga, även inne i migrationsverkets lokaler. Jag förklarade att min uppfattning bygger på en politik där vi kan sänka skatter, minska byråkrati och förenkla regler för företag. Sådana reformer i samhället ökar möjligheterna för företag att växa, och då kan även nya arbeten skapas. För en invandrare är det extra viktigt att man lär sig språket, lär känna människorna i det nya landet och till stor del även kan ta till sig kulturen. För att vara lite pedagogisk så frågade jag dem vad som krävs av mig om jag ska kunna arbeta och bo i Irak. Vad behöver jag lära mig för att inte stå utanför det Irakiska samhället. Inte helt oväntat så finns det många områden där en svensk är tvungen att helt "tänka om", om man skulle vilja fungera i ett irakiskt samhälle. Min poäng gick fram iallafall, att samma tankesätt krävs i Sverige om vi ska få våra nya medborgare i arbete och framför allt få in människor i samhället. Min syn i frågan är även att individen har ett större ansvar än samhället. Man kan aldrig tvinga en människa att "lära" sig något, att "ta seden dit man kommer", utan sådana saker är alltid upp till var och en. Däremot är det enligt mig viktigt att samhället kan fungera som en resurs för de människor som menar allvar, som vill bli en del av samhället. Jag lägger mer än gärna en extra skattekrona på att hjälpa människor som verkligen vill ta till sig Sverige, precis som att jag är villig att lägga en och annan skattekrona på en enkel flygbiljett till de som uppenbarligen ger blanka fan i att bli en del av samhället.
I varje fall, försökte jag förklara att kritiken mot Islam som religion växer. Inte minst i det parti jag själv företräder. Någonstans känner jag att jag själv behöver lära mig mer om Islam för att själv kunna bedöma den kritik, de resonemang och även åsikter som jag möter i mitt eget parti. Och den diskussionen blev mer intressant än både SD, invandringsstopp och skatter. Mer om det i del 2.
onsdag 21 april 2010
Uppdatering
Jag fick frågan idag om varför jag inte uppdaterat min blogg. Det beror helt enkelt på att jag har haft ont om tid. Både inom politiken och vad gäller arbete i allmänhet så har det varit mycket att göra.
Men jag är lite "aktiv" ändå på internet kan man säga. En och annan debatt-artikel och andra små alster har man fått ihop, men dessa har publicerats på andra bloggar. Men för den sakens skull så ska jag inte glömma min egen. :)
Vi håller på att få igång en ordentlig lokalförening inom SDU nu, och det är förvånansvärt många tjejer som är med, vilket är skoj. Jag vet att många av dessa tjejer gärna diskuterar jämställdhet och sådana frågor, så det är absolut ingen omöjlighet att det kommer drivas en och annan sådan fråga inom SDU Skåne Nordost (som det så fint heter).
I övrigt är vi inom SDU minst lika kritiska till skolornas hållning här i Kristianstad som övriga ungdomsförbund. Vi får ser om det skickas in någon debattartikel från oss i den här frågan, vår tilltänkte ordförande Marlen Jensen kommer säkert att uppmärksamma detta framöver.
Själv arbetar jag för fullt på distriktsnivå, dvs Skåne, Småland, Halland och Blekinge. Framför allt är det just skolbesöken som jag försöker att koordinera och styra upp. Målsättningen är ju att besöka så många skolor som det bara är möjligt! :)
Angående debatten om skolbesöken i Kristianstad så kan man läsa mer på Kristianstadsbladet.
Men jag är lite "aktiv" ändå på internet kan man säga. En och annan debatt-artikel och andra små alster har man fått ihop, men dessa har publicerats på andra bloggar. Men för den sakens skull så ska jag inte glömma min egen. :)
Vi håller på att få igång en ordentlig lokalförening inom SDU nu, och det är förvånansvärt många tjejer som är med, vilket är skoj. Jag vet att många av dessa tjejer gärna diskuterar jämställdhet och sådana frågor, så det är absolut ingen omöjlighet att det kommer drivas en och annan sådan fråga inom SDU Skåne Nordost (som det så fint heter).
I övrigt är vi inom SDU minst lika kritiska till skolornas hållning här i Kristianstad som övriga ungdomsförbund. Vi får ser om det skickas in någon debattartikel från oss i den här frågan, vår tilltänkte ordförande Marlen Jensen kommer säkert att uppmärksamma detta framöver.
Själv arbetar jag för fullt på distriktsnivå, dvs Skåne, Småland, Halland och Blekinge. Framför allt är det just skolbesöken som jag försöker att koordinera och styra upp. Målsättningen är ju att besöka så många skolor som det bara är möjligt! :)
Angående debatten om skolbesöken i Kristianstad så kan man läsa mer på Kristianstadsbladet.
onsdag 31 mars 2010
Om HBT och SD
En del har kanske sett artikeln i Aftonbladet idag där vår käre partieldare tillsammans med Carina Herrstedt skriver om att SD visst det är ett parti för HBT-människor.
Jag kan gott intyga att SD kan inrymma homosexuella personer, då jag misstänker ett flertal vara lite "homogay". Men jag ska inte peka på någon speciell individ ännu, utan var och en inom partiet får själv krypa ut ur den berömda garderoben om denne så känner för det! :)
Däremot förstår jag nog känslan av att tala om för omvärlden att man är gay. Synnerligen hur det var kanske på 80 och 90 talet när många mötte det med förakt och misstänksamhet. Precis likadant är det idag, om man går ut med att man är Sverigedemokrat. Långt ifrån alla spottar på en, men en och annan tror på fullaste allvar att man är rasist och vill döda allt och alla som inte är blonda och blåöga... trots att man själv inte är helsvensk.
Men ja, antagligen så tänker väl inte dessa människor mycket längre än vad näsan räcker. Jag brukar skoja med folk och säga att "allt som står på internet är sant", tyvärr så är nog den allmänna uppfattningen att "allt som står i medier är sant", vilket nästan är ännu värre enligt min mening.
Nog om det, det börjar bli dags att pyssla med annat nu.
Jag kan gott intyga att SD kan inrymma homosexuella personer, då jag misstänker ett flertal vara lite "homogay". Men jag ska inte peka på någon speciell individ ännu, utan var och en inom partiet får själv krypa ut ur den berömda garderoben om denne så känner för det! :)
Däremot förstår jag nog känslan av att tala om för omvärlden att man är gay. Synnerligen hur det var kanske på 80 och 90 talet när många mötte det med förakt och misstänksamhet. Precis likadant är det idag, om man går ut med att man är Sverigedemokrat. Långt ifrån alla spottar på en, men en och annan tror på fullaste allvar att man är rasist och vill döda allt och alla som inte är blonda och blåöga... trots att man själv inte är helsvensk.
Men ja, antagligen så tänker väl inte dessa människor mycket längre än vad näsan räcker. Jag brukar skoja med folk och säga att "allt som står på internet är sant", tyvärr så är nog den allmänna uppfattningen att "allt som står i medier är sant", vilket nästan är ännu värre enligt min mening.
Nog om det, det börjar bli dags att pyssla med annat nu.
söndag 28 mars 2010
Valkonferensen 2010
Nu är man äntligen hemkommen efter valkonferensen!
Några småsaker som kan vara nämnvärt från min sida:
- "Bosse" från SVT som gör en dokumentär om SD måste vara mer än lovligt trött på mig vid det här laget. Lite smidigt knyckte jag hans ljudtrustning och gick runt och testade på jobbet som "ljudkille" eller vad det nu kallas. Ni vet dem där som har en lång stång med värsta fluffiga mikrofonen ditmonterad, som står i bakgrunden vid kameran. Ja det och en massa dumt prat fick han stå ut med, nästan så jag tycker lite synd om honom. :)
- Jag träffade Stefan Lundqvist för första gången, vilket jag sett fram emot! Det är lätt att likna Stefan med William Petzäll, fast jag tror den senare inte har riktigt lika stort kyrkligt engagemang om jag känner William rätt...
- Och så har jag stått och raljerat om genusvetenskap och jämställdhetsfrågor på det vis bara jag kan argumentera i talarstolen. Jag säger inte att jag alltid har 100% rätt i allt, men jag kan lova att vi har 100% skoj i varje fall.
Nu ska jag gå och vila mig en stund, man blir trött av att sitta i bilen hela vägen hem från Stockholm.
Några småsaker som kan vara nämnvärt från min sida:
- "Bosse" från SVT som gör en dokumentär om SD måste vara mer än lovligt trött på mig vid det här laget. Lite smidigt knyckte jag hans ljudtrustning och gick runt och testade på jobbet som "ljudkille" eller vad det nu kallas. Ni vet dem där som har en lång stång med värsta fluffiga mikrofonen ditmonterad, som står i bakgrunden vid kameran. Ja det och en massa dumt prat fick han stå ut med, nästan så jag tycker lite synd om honom. :)
- Jag träffade Stefan Lundqvist för första gången, vilket jag sett fram emot! Det är lätt att likna Stefan med William Petzäll, fast jag tror den senare inte har riktigt lika stort kyrkligt engagemang om jag känner William rätt...
- Och så har jag stått och raljerat om genusvetenskap och jämställdhetsfrågor på det vis bara jag kan argumentera i talarstolen. Jag säger inte att jag alltid har 100% rätt i allt, men jag kan lova att vi har 100% skoj i varje fall.
Nu ska jag gå och vila mig en stund, man blir trött av att sitta i bilen hela vägen hem från Stockholm.
torsdag 25 mars 2010
Min debattartikel
Nu finns min debattartikel på Kristianstadsbladets hemsida.
För övrigt för de som undrar, så finns intervjun med Fredrik inspelad. Om ett större intresse finns så kan jag säkert klippa ut valda delar av den och publicera på nätet på något sätt.
Isåfall får jag bara kolla igenom så det inte är något som drabbar Fredrik eller någon annan.
Där går ju också med enkelhet att avgöra huruvida jag utgett mig för att jobba för KB eller inte ;)
För övrigt för de som undrar, så finns intervjun med Fredrik inspelad. Om ett större intresse finns så kan jag säkert klippa ut valda delar av den och publicera på nätet på något sätt.
Isåfall får jag bara kolla igenom så det inte är något som drabbar Fredrik eller någon annan.
Där går ju också med enkelhet att avgöra huruvida jag utgett mig för att jobba för KB eller inte ;)
onsdag 24 mars 2010
Om programmet "Debatt" i SVT 2
Samma kväll som jag var frilansare (den historien finns att läsa i föregående inlägg) så var även min gode vän och partikamrat William Petzäll hemma hos mig och sov över. Idag har vi båda blivit uppmärksammade i media, vilket antagligen inte var sista gången för någon av oss, hehe :)
För de som såg debatten, så fanns det även ett allvar i den. David von Arnold, medlem i SDU Malmö riskerade livet när han råkade ut för ett knivöverfall på grund av att han besökt en skola. Både jag och många andra i SDU är givetvis beredda att utstå allehanda verbal och skriftlig skitkastning, synnerligen från folk som själva vill vara anonyma. Det är väl snarast något man får räkna med om man väljer att tala fritt om vad man tycker och tänker. Så långt är det egentligen inga konstigheter.
Däremot är jag lite orolig över hur en del människors syn på demokrati och yttrandefrihet egentligen ser ut. Exemplet ovan är långt ifrån unikt, det finns flera dokumenterade fall där våra politiska företrädare blivit överfallna i fysisk mening.
Med anledning av att vi är i full gång med skolbesök, samt det som hände David så valde teveprogrammet "Debatt" att låta kvällens diskussioner handla om just detta ämne. En stund in i programmet var William igång och slogs verbalt mot i princip resten av de inbjudna debattörerna, det blev en jävla fart i honom efter ett tag. Men precis som det ska vara så stötte både David och William på motstånd i sin argumentation. Nu var i och för sig David och William ganska ensamma i diskussionerna, jag fick uppfattningen att resten av de medverkande i olika grad var negativa till SD i största allmänhet. Undrar hur resonemangen går på SVT? Ska det verkligen behövas ett tiotal motdebattörer för att möta två SDU:are i en debatt?
För de som såg debatten, så fanns det även ett allvar i den. David von Arnold, medlem i SDU Malmö riskerade livet när han råkade ut för ett knivöverfall på grund av att han besökt en skola. Både jag och många andra i SDU är givetvis beredda att utstå allehanda verbal och skriftlig skitkastning, synnerligen från folk som själva vill vara anonyma. Det är väl snarast något man får räkna med om man väljer att tala fritt om vad man tycker och tänker. Så långt är det egentligen inga konstigheter.
Däremot är jag lite orolig över hur en del människors syn på demokrati och yttrandefrihet egentligen ser ut. Exemplet ovan är långt ifrån unikt, det finns flera dokumenterade fall där våra politiska företrädare blivit överfallna i fysisk mening.
Med anledning av att vi är i full gång med skolbesök, samt det som hände David så valde teveprogrammet "Debatt" att låta kvällens diskussioner handla om just detta ämne. En stund in i programmet var William igång och slogs verbalt mot i princip resten av de inbjudna debattörerna, det blev en jävla fart i honom efter ett tag. Men precis som det ska vara så stötte både David och William på motstånd i sin argumentation. Nu var i och för sig David och William ganska ensamma i diskussionerna, jag fick uppfattningen att resten av de medverkande i olika grad var negativa till SD i största allmänhet. Undrar hur resonemangen går på SVT? Ska det verkligen behövas ett tiotal motdebattörer för att möta två SDU:are i en debatt?
måndag 22 mars 2010
Jag borde bli journalist på heltid :)
Jag erkänner att det är roligt att skriva artiklar om allsköns saker, synnerligen politik. Därav att jag skriver i den här bloggen. Men gårdagens intervju med Fredrik Bodin verkar ha tagit skruv ordentligt.
Vi börjar från början. Jag ringer till Fredrik och talar om att jag heter Chang Frick, och är från Kristianstad. Vidare förklarar jag att jag skriver artiklar med fokus på valrörelsen (ingen lögn där), och om jag får en intervju med honom och använder det i en artikel så är det inte omöjligt att jag skickar in det materialet till någon lokaltidning, exempelvis tidningen "Kristianstadsbladet". Så långt ingen lögn heller, jag är i full gång att knåpa ihop en artikel som bland annat berör kampanjen "Rösta Demokratiskt", som jag har tänkt skicka in till Kristianstadsbladet. Kan hända det blir en insändare av det.
Däremot, det intressanta i hela historien. Fredrik hade uppfattat mig i intervjun som att jag ringde från Kristianstadsbladet, dvs att jag intervjuat honom under "falskt flagg". Jag kan förstå att han kan ha uppfattat det så, när jag ringde honom hade han varit på ett museébesök om jag inte missminner mig, det var folk runtomkring honom och jag hörde på honom att han var lite halvt stressad.
Idag kontaktar journalisten Matti Stenrosen mig, och undrar om jag utger mig för att jobba hos dom. Jag förklarar det jag skrivit ovan, och jag tror jag lovade honom att de ska få en artikel om min intervju. Jag bjöd även hem honom, så han fick lyssna på intervjun med Fredrik och ingenstans i den intervjun nämns tidningen Kristianstadsbladet, däremot nämns tidningen SD-Kuriren. Min telefonintervju med Fredrik är inspelad.
Vi får se vad Matti skriver, det ska bli spännande! Blir det en artikel på nätet så ska jag länka till den härifrån. Nu får vi hoppas att Kristianstadsbladet är intresserade av min insändare / artikel, eftersom vi redan verkar ha fått en "meta-diskussion" om den!
Ps. Jag ville bjuda Matti på kaffe men han avstod. Här är Mattis artikel.
Edit: Även nyheter 24 skriver om mitt lilla tilltag här.
Vi börjar från början. Jag ringer till Fredrik och talar om att jag heter Chang Frick, och är från Kristianstad. Vidare förklarar jag att jag skriver artiklar med fokus på valrörelsen (ingen lögn där), och om jag får en intervju med honom och använder det i en artikel så är det inte omöjligt att jag skickar in det materialet till någon lokaltidning, exempelvis tidningen "Kristianstadsbladet". Så långt ingen lögn heller, jag är i full gång att knåpa ihop en artikel som bland annat berör kampanjen "Rösta Demokratiskt", som jag har tänkt skicka in till Kristianstadsbladet. Kan hända det blir en insändare av det.
Däremot, det intressanta i hela historien. Fredrik hade uppfattat mig i intervjun som att jag ringde från Kristianstadsbladet, dvs att jag intervjuat honom under "falskt flagg". Jag kan förstå att han kan ha uppfattat det så, när jag ringde honom hade han varit på ett museébesök om jag inte missminner mig, det var folk runtomkring honom och jag hörde på honom att han var lite halvt stressad.
Idag kontaktar journalisten Matti Stenrosen mig, och undrar om jag utger mig för att jobba hos dom. Jag förklarar det jag skrivit ovan, och jag tror jag lovade honom att de ska få en artikel om min intervju. Jag bjöd även hem honom, så han fick lyssna på intervjun med Fredrik och ingenstans i den intervjun nämns tidningen Kristianstadsbladet, däremot nämns tidningen SD-Kuriren. Min telefonintervju med Fredrik är inspelad.
Vi får se vad Matti skriver, det ska bli spännande! Blir det en artikel på nätet så ska jag länka till den härifrån. Nu får vi hoppas att Kristianstadsbladet är intresserade av min insändare / artikel, eftersom vi redan verkar ha fått en "meta-diskussion" om den!
Ps. Jag ville bjuda Matti på kaffe men han avstod. Här är Mattis artikel.
Edit: Även nyheter 24 skriver om mitt lilla tilltag här.
söndag 21 mars 2010
Kvällens lilla hyss
Jag ringde och gjorde en liten intervju ikväll med Fredrik Bodin, kampanjledare för kampanjen "Rösta Demokratiskt". Det är organisationen "Ungdom Mot Rasism" som står bakom det hela.
Den givna frågan borde ju givetvis vara hur man gör när man "röstar odemokratiskt", men eftersom jag nu iklätt mig rollen som en politiskt korrekt journalist så ställde jag lite allmänna frågor om hur man ska bekämpa SD, rasism och allt det där.
Jag fick sakliga svar, och jag ska se om jag kan skriva någon lämplig artikel om det, så får vi se om någon tidning vill ta in det. Slutklämmen var just min lilla intressanta fråga om Ungdom Mot Rasism har en dold agenda. Ordföranden Ola Karlmans telefonnummer slutar nämligen på "14 88". Ni som inte vet vad det är kan googla de siffrorna.
Avslutningsvis blev Fredrik lite ställd när jag talade om att jag skriver artiklar för SD-Kuriren. Men det hade nog jag också blivit om jag var Fredrik... ;)
Mer om intervjun kommer framledes, nu ska jag skriva ner svaren på hans frågor och sammanställa det. Men kul var det iallafall!
Den givna frågan borde ju givetvis vara hur man gör när man "röstar odemokratiskt", men eftersom jag nu iklätt mig rollen som en politiskt korrekt journalist så ställde jag lite allmänna frågor om hur man ska bekämpa SD, rasism och allt det där.
Jag fick sakliga svar, och jag ska se om jag kan skriva någon lämplig artikel om det, så får vi se om någon tidning vill ta in det. Slutklämmen var just min lilla intressanta fråga om Ungdom Mot Rasism har en dold agenda. Ordföranden Ola Karlmans telefonnummer slutar nämligen på "14 88". Ni som inte vet vad det är kan googla de siffrorna.
Avslutningsvis blev Fredrik lite ställd när jag talade om att jag skriver artiklar för SD-Kuriren. Men det hade nog jag också blivit om jag var Fredrik... ;)
Mer om intervjun kommer framledes, nu ska jag skriva ner svaren på hans frågor och sammanställa det. Men kul var det iallafall!
tisdag 9 mars 2010
Om debatter och bokbord
Moderaterna, och synnerligen ungdomar engagerade i MUF har riktat skarp kritik mot att gymnasieskolorna i Kristianstad tagit beslutet att bara tillåta respektive ungdomsförbund att närvara vid ett tillfälle på varje skola under valrörelsen.
I ett öppet brev som publicerades i Kristianstadsbladet, riktas skarp kritik mot skolorna av MUF, SSU, Grön Ungdom och LUF. Om man läser texten så menar de att skolorna inte ska böja sig för odemokratiska krafter och annat snömos.
Vi tar det igen, skolorna har bestämt att var och ett ungdomsförbund får ett tillfälle vardera att besöka skolorna. Det kan tyckas snålt tilltaget, men samma villkor gäller alla. Kalla det rättvisa om man vill. Jag kan instämma i kritiken mot att det är snålt tilltaget, även vi i SDU vill kunna besöka skolorna mer än en gång, absolut!
Men när man i en debattartikel menar att skolornas beslut böjer sig för odemokratiska krafter, hur tänkte man då? Vilka är dessa "odemokratiska" krafter?
Jag vet inte om de ser spöken, men om de känner sig hotade av vad de kallar "odemokratiska krafter" och "extremisternas propaganda", då undrar jag vilken planhalva de egentligen spelar på. Rimligen bör deras motstånd bestå i andra partier som ställer upp i ett demokratiskt val, vilket också bör anses vara "demokratiska krafter" av samma anledning.
Något säger mig att företrädare för dagens riksdagspartier är rädda för folkviljan. Jag spekulerar lite när jag säger att de säkerligen själva anser att sann demokrati, det är när dagens sju riksdagspartier har ensamrätt på att besöka skolor, helst så mycket de vill.
Tur att vi än så länge har riktig demokrati, där alla har samma chans att tycka och tänka.
Läs även mer här.
I ett öppet brev som publicerades i Kristianstadsbladet, riktas skarp kritik mot skolorna av MUF, SSU, Grön Ungdom och LUF. Om man läser texten så menar de att skolorna inte ska böja sig för odemokratiska krafter och annat snömos.
Vi tar det igen, skolorna har bestämt att var och ett ungdomsförbund får ett tillfälle vardera att besöka skolorna. Det kan tyckas snålt tilltaget, men samma villkor gäller alla. Kalla det rättvisa om man vill. Jag kan instämma i kritiken mot att det är snålt tilltaget, även vi i SDU vill kunna besöka skolorna mer än en gång, absolut!
Men när man i en debattartikel menar att skolornas beslut böjer sig för odemokratiska krafter, hur tänkte man då? Vilka är dessa "odemokratiska" krafter?
Jag vet inte om de ser spöken, men om de känner sig hotade av vad de kallar "odemokratiska krafter" och "extremisternas propaganda", då undrar jag vilken planhalva de egentligen spelar på. Rimligen bör deras motstånd bestå i andra partier som ställer upp i ett demokratiskt val, vilket också bör anses vara "demokratiska krafter" av samma anledning.
Något säger mig att företrädare för dagens riksdagspartier är rädda för folkviljan. Jag spekulerar lite när jag säger att de säkerligen själva anser att sann demokrati, det är när dagens sju riksdagspartier har ensamrätt på att besöka skolor, helst så mycket de vill.
Tur att vi än så länge har riktig demokrati, där alla har samma chans att tycka och tänka.
Läs även mer här.
söndag 14 februari 2010
Nedrans nedrans
Kristianstad förlorade mot Karlskrona. Tyvärr. Men inget jag hänger läpp över! Några vet redan om mitt politiska engagemang, men det är nog inte så många som vet vad som kommer hända framöver! ;) Därav har jag tänkt vara lite flitigare att uppdatera om vad som sker.
På tal om det, jag har glömt att nämna min nyfunna vän som jag spenderar många nätter med. Nej, det är inte någon ny flickvän... det är en kille som är mer vänster än vänsterpartiet! När vi tröttnar på att diskutera politiska ideologier, så har vi tänkt att arrangera en isterbandsafton.
Det går till som så att vi handlar in isterband från olika tillverkare, stora som små. Sen lagar vi till all isterband och så käkar vi upp dom, samtidigt som vi skriver var sin isterbandsrecension. Jag kommer uppdatera här i bloggen när vi kommit så långt. Möjligen att vi också kommer lägga ner stort arbete att para ihop varje isterbands-sort med respektive vin, men det är en senare (och blötare) historia...
På tal om det, jag har glömt att nämna min nyfunna vän som jag spenderar många nätter med. Nej, det är inte någon ny flickvän... det är en kille som är mer vänster än vänsterpartiet! När vi tröttnar på att diskutera politiska ideologier, så har vi tänkt att arrangera en isterbandsafton.
Det går till som så att vi handlar in isterband från olika tillverkare, stora som små. Sen lagar vi till all isterband och så käkar vi upp dom, samtidigt som vi skriver var sin isterbandsrecension. Jag kommer uppdatera här i bloggen när vi kommit så långt. Möjligen att vi också kommer lägga ner stort arbete att para ihop varje isterbands-sort med respektive vin, men det är en senare (och blötare) historia...
måndag 18 januari 2010
Östermalmskyrkan på rätt väg
I dag i Kristianstadsbladet står det att läsa om Wegatha och Sirak från Eritrea, som fått hjälp genom Östermalmskyrkan att komma in i det svenska samhället. Om jag uppfattar artikeln rätt så har Wegatha och Sirak kommit hit som flyktingar, dock står det "nyanlända" i tidningsartikeln.
Det jag vill uppmärksamma är att kyrkan spelar en aktiv roll här, man hjälper två människor in i samhället genom en kristen grund. Sirak säger också att han vill bli ingenjör och idrottstränare.
Lyckas Sirak med de målen, och om han verkligen kommer in i samhället och fungerar som vilken svensk som helst, då är det tal om assimilation. Jag tror att han är på god väg då han uppenbarligen delar den kristna värdegrunden, vilket vårt land i botten vilar på.
Eritrea är ett land där religionsfrihet inte är en självklarhet. Från statligt håll godkänns fyra religioner, Islam, Ortodoxa kyrkan, Katolska Kyrkan och Evangeliska Kyrkan. Andra religioner får söka tillstånd om de vill etablera sig i landet. Redan där får jag en aning om hur det är att leva i Eritrea.
Det som fångar mitt intresse är framför allt att det är långt ifrån problemfritt med att "integrera" (de flesta tänker nog på assimilation här) nyanlända människor. Jag tror att en förutsättning är att individer själva har en önskan om att starta om livet på nytt, och att ta till sig svenska värderingar och levnadssätt, för att kunna fungera på bästa sätt i samhället.
Kanske är det den kristna värdegrunden som får mig att tro på att Sirak och Wegatha mycket väl kan lyckas i Sverige. För det är långt ifrån alla "nyanlända" som faktiskt kommer in i samhället. Politiken spelar en viktig roll, men den viktigaste rollen tror jag alltid ligger på han eller hon som kommer hit.
I vilket fall som så önskar jag de bägge kan hitta en bra framtid i Sverige, och att de i framtiden kan bli en tillgång även för landet. För visst behöver vi ingenjörer, även i framtiden?
Det jag vill uppmärksamma är att kyrkan spelar en aktiv roll här, man hjälper två människor in i samhället genom en kristen grund. Sirak säger också att han vill bli ingenjör och idrottstränare.
Lyckas Sirak med de målen, och om han verkligen kommer in i samhället och fungerar som vilken svensk som helst, då är det tal om assimilation. Jag tror att han är på god väg då han uppenbarligen delar den kristna värdegrunden, vilket vårt land i botten vilar på.
Eritrea är ett land där religionsfrihet inte är en självklarhet. Från statligt håll godkänns fyra religioner, Islam, Ortodoxa kyrkan, Katolska Kyrkan och Evangeliska Kyrkan. Andra religioner får söka tillstånd om de vill etablera sig i landet. Redan där får jag en aning om hur det är att leva i Eritrea.
Det som fångar mitt intresse är framför allt att det är långt ifrån problemfritt med att "integrera" (de flesta tänker nog på assimilation här) nyanlända människor. Jag tror att en förutsättning är att individer själva har en önskan om att starta om livet på nytt, och att ta till sig svenska värderingar och levnadssätt, för att kunna fungera på bästa sätt i samhället.
Kanske är det den kristna värdegrunden som får mig att tro på att Sirak och Wegatha mycket väl kan lyckas i Sverige. För det är långt ifrån alla "nyanlända" som faktiskt kommer in i samhället. Politiken spelar en viktig roll, men den viktigaste rollen tror jag alltid ligger på han eller hon som kommer hit.
I vilket fall som så önskar jag de bägge kan hitta en bra framtid i Sverige, och att de i framtiden kan bli en tillgång även för landet. För visst behöver vi ingenjörer, även i framtiden?
söndag 17 januari 2010
KHK - KIK
Då vart man nyss hemkommen, har lagat kvällsmat ihop med Johan, så nu är vi både mätta och glada. De som känner mig vet om mitt hockeyintresse och i vanlig ordning så kunde vi inte slå hål på Karlskrona. Dock gjorde vi vad vi kunde för att reta upp deras hemmaklack, bland annat var jag där med trumpeten.
Jag måste säga att både Jens Svensson och Seth Wikskal krigade på bra, ibland tände till och med Sunken till. Men kvällens minne är nog fan Seths hopptackling mot en av Karlskronas spelare, ja herrejävlar vilket humör han måste ha haft. Plus i kanten på den!
För övrigt var det någon i vår klack som tände nån jävla grön rökbomb, vilket kanske inte förvånar direkt. Det måste erkännas att jag finner en viss humor i att se vuxna människor bete sig som några småligister och göra allt för att reta sina motståndare, därav tror jag nog att jag många gånger är en av dem. Men så är det ju också hockey, vad vore sporten utan slagsmål, vulgära ramsor och lite vuxenmobbing mot de andra supportrarna. Man anser ju även att man får lov att vara lite extra ful när man är i numerärt underläge, eller hur?
Men nu ska det återgås till lite planering inför morgondagen, både politiskt och med jobbet. En ny vecka väntar runt hörnet, ska bli spännande att se vad som händer!
Kristianstadsbladet
Jag måste säga att både Jens Svensson och Seth Wikskal krigade på bra, ibland tände till och med Sunken till. Men kvällens minne är nog fan Seths hopptackling mot en av Karlskronas spelare, ja herrejävlar vilket humör han måste ha haft. Plus i kanten på den!
För övrigt var det någon i vår klack som tände nån jävla grön rökbomb, vilket kanske inte förvånar direkt. Det måste erkännas att jag finner en viss humor i att se vuxna människor bete sig som några småligister och göra allt för att reta sina motståndare, därav tror jag nog att jag många gånger är en av dem. Men så är det ju också hockey, vad vore sporten utan slagsmål, vulgära ramsor och lite vuxenmobbing mot de andra supportrarna. Man anser ju även att man får lov att vara lite extra ful när man är i numerärt underläge, eller hur?
Men nu ska det återgås till lite planering inför morgondagen, både politiskt och med jobbet. En ny vecka väntar runt hörnet, ska bli spännande att se vad som händer!
Kristianstadsbladet
lördag 16 januari 2010
Arbetsgrupp bildad
Då var en lokal arbetsgrupp bildad i Kristianstad. Syftet är att med tiden kunna skapa en lokalförening inom SDU som ska täcka nordöstra Skåne. Det blir alltså Osby, Östra Göinge, Hässleholm och Kristianstad kommuner. Jag är övertygad om att många ungdomar kan bidra i valrörelsen. Närvarande var från vänster: Chang Frick, Thale-Marie Haugen Claesson, Marlen Jensen, André Jonsson och Charlott Qvick.
Utöver detta så kommer vi träffas regelbundet för att följa upp arbetet. Alla ungdomar som är nyfikna eller intresserade av vår politik är välkomna att titta förbi på söndagar. I första hand kan man skicka ett mail till mig och anmäla sitt intresse: chang.frick@sverigedemokraterna.se
Glöm inte heller att medlemsskap i SDU är gratis och du kan registrera dig på http://www.sdungdom.se/. Så fort en ny medlem i vårt område är registrerad tar vi kontakt med denne.
Utöver detta så kommer vi träffas regelbundet för att följa upp arbetet. Alla ungdomar som är nyfikna eller intresserade av vår politik är välkomna att titta förbi på söndagar. I första hand kan man skicka ett mail till mig och anmäla sitt intresse: chang.frick@sverigedemokraterna.se
Glöm inte heller att medlemsskap i SDU är gratis och du kan registrera dig på http://www.sdungdom.se/. Så fort en ny medlem i vårt område är registrerad tar vi kontakt med denne.
Inför morgondagen
Var nyss ute en sväng på Hesslebaren. Ibland är det faktiskt intressant att bara stå själv vid bardisken och enbart titta på alla människor. Efter en stund inser man att man troligen är någorlunda normal ändå trots allt, men som de säger, det finns ju alla möjliga får i herrens hage!
Imorgon är det tänkt att vi ska samlas ett gäng SD intresserade ungdomar med syftet att bilda en arbetsgrupp. Vi börjar bli några stycken nu som vill börja få igång lite valrörelse för SD:s räkning, med siktet inställt på förstagångsväljare. Räkna med att vi kommer finnas på gymnasieskolorna under våren.
En fråga som jag har tänkt att vi borde fördjupa oss i är just ungdomsarbetslöshet. Det är en stor generation som ska komma ut i arbetslivet nu när vi har en djup lågkonjunktur. Det är intressant hur etablerade politiker samtidigt vill försvara linjen med arbetskraftsinvandring när varslen duggar tätt i landet. Jag tror tvärtemot på en politik där vi kan minska utgifter, sänka skatter, minska byråkrati och på sikt skapa ett bättre företagssamhälle. En titt på det danska flexicuritysystemet tror jag också kan bidra starkt till att förbättra ungdomars möjligheter att komma ut i arbetslivet. Men viktigast är faktiskt att vi bekämpar inte arbetslöshet genom att öka antalet arbetstagare. Visserligen har jag mina åsikter kring fackförbunden, men en av kärnfrågorna är trots allt möjligheten till att få en meningsfull sysselsättning vilket knappast erbjuds ungdomar på ett tillfredsställande sätt idag.
Jag är även av åsikten att LAS kan behöva reformeras, i min värld ska inte trygghet i första hand handla om att vara på samma arbetsplats livet ut, utan snarare vetskapen att man med enkelhet kan välja en ny arbetsplats den dagen varsel kommer, eller om man av annan anledning blir tvungen att byta jobb. Vi behöver en mer dynamisk arbetsmarknad enligt mig, inte minst i syfte att få in de yngre generationerna i arbetslivet.
Jag hoppas på att vi kan både engagera fler ungdomar men även kunna forma en lokal politik över nordöstra skåne med ungdomar i fokus.
Imorgon är det tänkt att vi ska samlas ett gäng SD intresserade ungdomar med syftet att bilda en arbetsgrupp. Vi börjar bli några stycken nu som vill börja få igång lite valrörelse för SD:s räkning, med siktet inställt på förstagångsväljare. Räkna med att vi kommer finnas på gymnasieskolorna under våren.
En fråga som jag har tänkt att vi borde fördjupa oss i är just ungdomsarbetslöshet. Det är en stor generation som ska komma ut i arbetslivet nu när vi har en djup lågkonjunktur. Det är intressant hur etablerade politiker samtidigt vill försvara linjen med arbetskraftsinvandring när varslen duggar tätt i landet. Jag tror tvärtemot på en politik där vi kan minska utgifter, sänka skatter, minska byråkrati och på sikt skapa ett bättre företagssamhälle. En titt på det danska flexicuritysystemet tror jag också kan bidra starkt till att förbättra ungdomars möjligheter att komma ut i arbetslivet. Men viktigast är faktiskt att vi bekämpar inte arbetslöshet genom att öka antalet arbetstagare. Visserligen har jag mina åsikter kring fackförbunden, men en av kärnfrågorna är trots allt möjligheten till att få en meningsfull sysselsättning vilket knappast erbjuds ungdomar på ett tillfredsställande sätt idag.
Jag är även av åsikten att LAS kan behöva reformeras, i min värld ska inte trygghet i första hand handla om att vara på samma arbetsplats livet ut, utan snarare vetskapen att man med enkelhet kan välja en ny arbetsplats den dagen varsel kommer, eller om man av annan anledning blir tvungen att byta jobb. Vi behöver en mer dynamisk arbetsmarknad enligt mig, inte minst i syfte att få in de yngre generationerna i arbetslivet.
Jag hoppas på att vi kan både engagera fler ungdomar men även kunna forma en lokal politik över nordöstra skåne med ungdomar i fokus.
fredag 15 januari 2010
Eftersnack
Det märktes igår både under och efter debatten att valrörelsen börjar komma igång på allvar. En fullsatt lokal och ett stort medialt intresse skvallrade om att Sverigedemokraterna allt mer kommer ligga i fokus detta året. Björn Söder levererade sina åsikter och argument på det sätt bara han kan göra. Jag får ändå erkänna att Anders Åkesson många gånger kan motivera sig ganska väl i en debatt, de gånger han undviker att dra till med känsloargumenten. Då upplevde jag honom bara som jobbig.
Även Björn har sina sidor, synnerligen när hans temperament börjar skruvas upp. Men vad är en debatt utan personligheter?
Själv stod jag en lång stund efteråt och diskuterade politik med några miljöpartister. Inte minst hade jag en lång diskussion med en tjej i min ålder vilken jag uppfattade var en miljöpartist. Även om det finns många fördomar och förutfattade meningar om SD:are så förstår jag att vi börjar bli allt mer intressanta även ur andra politikers ögon. En fråga jag bland annat fick var just hur det kan komma sig att folk röstar på ett sådant parti som vårt? Hur enkelt det än må vara att svara på den frågan, så vill våra politiska motståndare bara inte se den verklighet som allt fler av väljarna upplever dagligen.
En stor eloge dock till de från Mp jag snackade med. De tog sig tid att lyssna och de tog sig även tid att förklara sina resonemang. För oavsett vilken åsikt man har, så är det någonstans i samtalet man lär sig att även förstå andra, och då tror jag även att vi kan förnya och utveckla politiken.
Även Björn har sina sidor, synnerligen när hans temperament börjar skruvas upp. Men vad är en debatt utan personligheter?
Själv stod jag en lång stund efteråt och diskuterade politik med några miljöpartister. Inte minst hade jag en lång diskussion med en tjej i min ålder vilken jag uppfattade var en miljöpartist. Även om det finns många fördomar och förutfattade meningar om SD:are så förstår jag att vi börjar bli allt mer intressanta även ur andra politikers ögon. En fråga jag bland annat fick var just hur det kan komma sig att folk röstar på ett sådant parti som vårt? Hur enkelt det än må vara att svara på den frågan, så vill våra politiska motståndare bara inte se den verklighet som allt fler av väljarna upplever dagligen.
En stor eloge dock till de från Mp jag snackade med. De tog sig tid att lyssna och de tog sig även tid att förklara sina resonemang. För oavsett vilken åsikt man har, så är det någonstans i samtalet man lär sig att även förstå andra, och då tror jag även att vi kan förnya och utveckla politiken.
torsdag 14 januari 2010
Debatt ikväll
Ikväll klockan 18.30 stundar en debatt i regionmuseet i Kristianstad mellan Björn Söder (SD) och Anders Åkesson (Mp). Bland annat ska debatten beröra kultur, kollektivtrafik samt jämställdhets och personalpolitik i Region Skåne.
Jag måste erkänna att jag har inte full koll på Miljöpartiets kulturpolitik, men deras åsikter inom kollektivtrafik tror jag ingen har missat. Mest intressant är nog åsikter kring jämställdhet vågar jag gissa, där SD har en ytterst tydlig linje om vilken värdegrund som ska vara rättesnöret.
Miljöpartiet vill å ena sidan likt andra etablerade partier påskina en politik där jämställdhet och andra fina värderingar ligger högt på agendan. Det jag hoppas på är att få se Söder skrapa lite på ytan med lite obekväma frågeställningar. Jag tänker direkt på motsatsförhållanden mellan jämställdhet och vissa minoritetskulturer som bland annat miljöpartiet vill integrera i Sverige.
Med ett lite svepande resonemang så kan vi konstatera att genom en aktiv politisk påverkan har vi fört in begreppet jämställdhet till den Svenska Kyrkan. Vi är ett av få länder med en kyrka som viger samkönade par, och med en kvinnlig präst ovanpå det så har vi nog ramat in begreppet politisk korrekthet. Vi ska helt enkelt vara bäst på jämställdhet i Sverige.
Så långt är allt frid och fröjd, tills någon ställer mindre behagliga frågor. Ska inte troende muslimer också få del av vår fantastiska jämställdhet? Borde det inte finnas kvinnliga imamer? Varför ska inte en kvinnlig imam kunna viga ett homosexuellt par i en svensk moské?
Det är här jag tror debatten med Mp kan bli högst intressant, för vad är en politik värd om man inte kan vara konsekvent? Om jämställdhet bara gäller en del, men inte andra?
För de som inte vet så är SDs linje att respektera samtliga religioner och trosuppfattningar. I både kristendom som islam fördöms homosexualitet. Det är inget SD har hittat på, det har funnits i alla tider. Även om vi kan vara starkt kritiska till exempelvis Islam som både är en religion och en politisk ideoligi, så respekterar vi ändå andras tro lika mycket som vår egen.
Därför är bland annat Sverigedemokraterna starkt kritiska till att Svenska Kyrkan ska viga samkönade par, inte för att vi vill motarbeta jämställdhet, utan för att någonstans ändå respektera den värdegrund som kyrkan vilar på.
Och det är här som det blir intressant att följa hur konsekventa andra partier vågar vara. För om exempelvis jämställdhet ska gälla inom en kyrka, varför ska det då inte gälla i alla trossamfund? Vad är jämställdhet om den inte gäller alla? Det blir ju en icke jämställd jämställdhet.
Ja man kan vända och vrida på olika frågor så mycket man vill, men jag tror helt klart att vi har en intressant debatt att vänta!
Länkar: Kristianstadsbladet, #2
Jag måste erkänna att jag har inte full koll på Miljöpartiets kulturpolitik, men deras åsikter inom kollektivtrafik tror jag ingen har missat. Mest intressant är nog åsikter kring jämställdhet vågar jag gissa, där SD har en ytterst tydlig linje om vilken värdegrund som ska vara rättesnöret.
Miljöpartiet vill å ena sidan likt andra etablerade partier påskina en politik där jämställdhet och andra fina värderingar ligger högt på agendan. Det jag hoppas på är att få se Söder skrapa lite på ytan med lite obekväma frågeställningar. Jag tänker direkt på motsatsförhållanden mellan jämställdhet och vissa minoritetskulturer som bland annat miljöpartiet vill integrera i Sverige.
Med ett lite svepande resonemang så kan vi konstatera att genom en aktiv politisk påverkan har vi fört in begreppet jämställdhet till den Svenska Kyrkan. Vi är ett av få länder med en kyrka som viger samkönade par, och med en kvinnlig präst ovanpå det så har vi nog ramat in begreppet politisk korrekthet. Vi ska helt enkelt vara bäst på jämställdhet i Sverige.
Så långt är allt frid och fröjd, tills någon ställer mindre behagliga frågor. Ska inte troende muslimer också få del av vår fantastiska jämställdhet? Borde det inte finnas kvinnliga imamer? Varför ska inte en kvinnlig imam kunna viga ett homosexuellt par i en svensk moské?
Det är här jag tror debatten med Mp kan bli högst intressant, för vad är en politik värd om man inte kan vara konsekvent? Om jämställdhet bara gäller en del, men inte andra?
För de som inte vet så är SDs linje att respektera samtliga religioner och trosuppfattningar. I både kristendom som islam fördöms homosexualitet. Det är inget SD har hittat på, det har funnits i alla tider. Även om vi kan vara starkt kritiska till exempelvis Islam som både är en religion och en politisk ideoligi, så respekterar vi ändå andras tro lika mycket som vår egen.
Därför är bland annat Sverigedemokraterna starkt kritiska till att Svenska Kyrkan ska viga samkönade par, inte för att vi vill motarbeta jämställdhet, utan för att någonstans ändå respektera den värdegrund som kyrkan vilar på.
Och det är här som det blir intressant att följa hur konsekventa andra partier vågar vara. För om exempelvis jämställdhet ska gälla inom en kyrka, varför ska det då inte gälla i alla trossamfund? Vad är jämställdhet om den inte gäller alla? Det blir ju en icke jämställd jämställdhet.
Ja man kan vända och vrida på olika frågor så mycket man vill, men jag tror helt klart att vi har en intressant debatt att vänta!
Länkar: Kristianstadsbladet, #2
Asfaltsblomman
Må vår historia eka genom tider,
ty vårt rikes fornstora dagar,
blir enbart minnen vad det lider,
när lögner skaldas till lagar.
En fanas stolthet må jag bära,
ett fädernes arv jag besitta,
dåtidens dagar skall jag ära,
då inget idag finns att hitta.
Svea, svea du vet vem jag är,
mot dig är jag svuret trogen,
och allt det jag inom mig bär,
skall styra när tiden är mogen.
Förändring är ett enkelt ord,
jag tar det med lätthet i akt,
må ansvaret falla i god jord,
när blåsippan spegla din makt.
ty vårt rikes fornstora dagar,
blir enbart minnen vad det lider,
när lögner skaldas till lagar.
En fanas stolthet må jag bära,
ett fädernes arv jag besitta,
dåtidens dagar skall jag ära,
då inget idag finns att hitta.
Svea, svea du vet vem jag är,
mot dig är jag svuret trogen,
och allt det jag inom mig bär,
skall styra när tiden är mogen.
Förändring är ett enkelt ord,
jag tar det med lätthet i akt,
må ansvaret falla i god jord,
när blåsippan spegla din makt.
Frick funderar
Jag vågar påstå att trots mina blott 26 år i livet så bär man erfarenheter man gärna skulle slippa. Dock kan man inte välja tid och plats för var allting börjar, än mindre de förutsättningar man tilldelas. Däremot väljer man till exempel när det är läge att starta en blogg.
Det är inte alltid det enklaste att ta reda på vem man själv är. Jag är andra generationens invandrare per definition samtidigt som jag är engagerad i Sverigedemokraterna. Trots att jag driver eget företag så är jag av naturen något lat. Mina verbala förmågor och retoriska knep är viktiga sociala verktyg, ändå upplever jag många gånger problem med att uppfatta sociala situationer på rätt sätt.
Som många andra så har även jag mycket att lära, trots att en del vill påstå att jag hunnit med mer än vad många gör under en livstid. Det är dock halva sanningen, för själva syftet med att jag ändå skriver här är att ge mig själv en stund att pausa för eftertanke, att sätta ord på egna tankar och resonemang. Att dela med mig av mig själv helt enkelt.
Eftersom 2010 är valår, så kommer många rader här beröra politik. I grund och botten vill jag kalla mig själv gammalmoderat, värdekonservativ med en del liberala värdegrunder. Eftersom jag värderar yttrandefrihet och åsiktsfrihet högre än alla ideologier tillsammans, så är således min naturliga politiska hemvist hos Sverigedemokraterna. I min värld ska allt vara tillåtet att diskutera, ifrågasätta och förbättra.
Varmt välkommen hos Chang Frick!
Det är inte alltid det enklaste att ta reda på vem man själv är. Jag är andra generationens invandrare per definition samtidigt som jag är engagerad i Sverigedemokraterna. Trots att jag driver eget företag så är jag av naturen något lat. Mina verbala förmågor och retoriska knep är viktiga sociala verktyg, ändå upplever jag många gånger problem med att uppfatta sociala situationer på rätt sätt.
Som många andra så har även jag mycket att lära, trots att en del vill påstå att jag hunnit med mer än vad många gör under en livstid. Det är dock halva sanningen, för själva syftet med att jag ändå skriver här är att ge mig själv en stund att pausa för eftertanke, att sätta ord på egna tankar och resonemang. Att dela med mig av mig själv helt enkelt.
Eftersom 2010 är valår, så kommer många rader här beröra politik. I grund och botten vill jag kalla mig själv gammalmoderat, värdekonservativ med en del liberala värdegrunder. Eftersom jag värderar yttrandefrihet och åsiktsfrihet högre än alla ideologier tillsammans, så är således min naturliga politiska hemvist hos Sverigedemokraterna. I min värld ska allt vara tillåtet att diskutera, ifrågasätta och förbättra.
Varmt välkommen hos Chang Frick!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)